Träningsläger i att hantera fel som lärdomar och möjligheter 

– Jag vet inte vart vi ska, men jag känner på mig när det blir fel. 

 -Det är tur att det blir ”fel” ibland, för då kan det bli bättre än man tänkt sig.

-Jag litar på dig, och skulle det bli fel så hjälper jag till.

– Det är inte lätt att göra rätt, när man inte vet hur man ska göra.

Att känna på sig sina fel, erkänna sina fel/misstag och hitta nya möjligheter och lösningar – det är viktiga egenskaper för ett hållbart liv. Det är bra att få träna på det. Ett bra sätt att hjälpa andra är att samtidigt träna sig själv. Genom det kan vi vara en förebild och förebilder är viktiga när vi ska lära. Vi måste leva som vi lär och vi måste lära som vi vill leva. Förebilder skapar trygghet, tillit, mod och kreativitet.  


Vi är på resa, 
min nyblivna tonåring och jag, på tu man hand. Förrutom att jag vill att vi ska ha roligt, umgås och uppleva mycket tillsammans har de inledande fraserna redan blivit temat för resan. De har fångats in i ett viktigt budskap som jag genom nedanstående text kommer ta med mig hem och som jag vill och önskar att hon bär med sig vidare genom livet.

” Det blir fel eller det blir inte som man tänkt sig ibland och det märker man oftast själv eller ibland blir man påmind genom andra.  

Ibland är ett fel inte ens ett fel utan bara den egna eller någon annans känsla eller rädsla för fel. Se det då för vad det är, lägg det åt sidan och gå vidare. 

Blir det fel är det bara att rätta till det om det behövs. Ibland behövs det göras på ett nytt sätt och då kan det kan bli ännu bättre än man tänkt sig från början. 

Fel är nödvändiga lärdoma eller förbättringsmöjligheter – inget annat. 
Fel säger inget om dig som person, men de hjälper dig att talar om något för dig som du kan tänka på eller förbättra. Genom hur du hanterar dem visar din ödmjukhet, din styrka och din kreativitit. Det är det som är du och du är otroligt viktig för väldigt många.

Kram Mamma”


Hur ofta tänker du på att du andas och tänker?

Att ta sig tid att andas och tänka – ses som lyx av många. Hur blev det så?Att ta sig tid att andas och tänka – är inte lyx det är livsnödvändigt. Eller hur?

Att ta sig tid att andas och tänka/vara medveten är ett av livets grundläggande behov. Inget annat!

Att ta sig tid att andas och tänka/vara medveten är inget man tar sig tid för – det är ett sätt att leva. Varje dag och varje minut.

Att leva genom att andas och tänka/vara medveten är att leva lite mer och lite större – inte för att det är nödvändigtvis enklare men det är berikande, förlåtande och uppskattande. 

Det finns platser, situationer och människor som underlättar. Börja där – men fortsätt sedan vidare genom att andning och medvetenhet oavsett omgivning. 

Att ta sig tid att andas och tänka är att börja leva genom andning och tanke/medvetenhet/närvaro. Det är helt gratis, du har det inom dig och amltid med dig. När andning och medvetenhet blir livet så vidgas världen och trygghet. Nya möjligheter och dörrar öppnas – mod att leva lite mer och lite större.

Kram M

Om att välja den egna vägen trots motvind

Ibland är det svårt att förklara för andra varför man gör de val man gör. De är liksom inte logiska, de följer inte något invant mönster, de tycks ogenomtänkta. Har du känt så någon gång, men ändå starkt förvissad av att det är rätt beslut du vill fatta – att något gömmer sig bakom hörnet som ännu inte syns. Verkar det märkligt? Litar du på din intuition och väljer den oväntade vägen trots att du inte riktigt vet varför? 

När det känns lätt är det rätt. På ett sätt stämmer det väldigt bra. Det är enkelt att fatta beslut när alls pusselbitar faller på plats och det på något vis känns som att dörren öppnar sig självt – alla tvivel är som bortblåsta.
Sedan finns det vägar som ser väldigt enkla ut och förordas av dem bredvid, men det finns ändå ett enormt inre motstånd imom en som är svårt att förklara. Även om möjligheten tycks vara en dröm så finns ingen entuiasm eller glädje. Litar du då på din intuition eller lyssnar du mer på andra?
Jag lyssnar just nu på min intuition. Jag litar på att jag gör de val där jag just nu kan göra mest nytta och att jag får göra nya val när det är dags. Det kommer att bli bra, det brukar alltid bli bra. Ser fram emot morgondagen med nyfikenhet och spänning.

Kram M

Hela tiden ha mod att leva lite mer och lite större

När uppskattar man tillvaron som mest? Kanske är det de perioder i livet när man inte tar livet och lyckan för självklar. När man obarmhärtigt stått öga mot öga med mörker, sorg, död, rädsla eller ondska. Då blir kontrasten till det vackra, det fria, det modiga och det kärleksfulla så mycket större. 
Jag har den senaste tiden varit i en torktumlare, av olika anledningar, jag inte själv kunnat påverka – mer än hur jag förhåller mig till den. Den har skakat fram alla möjliga känslor både av situationerna i sig men också genom minnen som gör sig påminda. Ibland är det svårt att veta vad som är vad.
Jag har också berörts djupt den senaste tiden av andra människors prövningar, utmaningar, olycka och svårigheter. Både generellt av det som händer i vår oroliga omvärlden men också genom människor som står mig nära eller som jag oväntat har hamnat nära. Jag har haft lätt till tårar av både sorg och glädje.
Oavsett nyans på känslorna så är det ”bara” känslor och de ligger väldigt nära varandra. De har ibland samma utryckssätt genom att lamslå oss, stanna upp och får tårar att rulla. 
Det vi förväntar oss att se är vi oftast mycket mer öppna för. Vilket har till följd att vi så lätt fastna i onda och goda spiraler – där vi tror att världen ser ut på ett visst sätt. Vi glömmer att vår verklighetesuppfattning baseras på våra egna bilder utifrån de förväntningar och erfarenheter vi har. 

Det är därför viktigt att vi är öppna för att överraskas av det oväntade. Genom det oväntade blir vi påminda om livets olika nyanser så vi inte fastnar i enkelspåriga spiraler.
Därför är fakta, vetenskap och den sociala samvaron med andra människor som är olika oss själva av stor vikt för oss. För att ge oss perspektiv för det vi ser, tror och känner. 
Vad är hållbart? Vad är hanterbart, begripligt och hur skapas meningsfullhet? Kanske genom att hela tiden ovärdera denna komplicerade värld. Kanske genom att hela tiden våga leva genom alla nyanser. Kanske genom att hela tiden utgå från kärlek. Kanske genom att hela tiden ha mod att leva lite mer och lite större…
Kram M

Får man vara vilken ledare man vill?

Hej!

Har i veckan funderat en del över ledarskap. Vilket ledarskap andra förväntar sig att man ska leverera. Och på det ledarskap man själv önskar leverera, och varför. Jag har funderat över hur man balanseras detta och ändå kan vara genuin i sitt eget ledarskap.

Jag fick i veckan beskrivet för mig hur en bra ledare kan vara. Ett tips om att det vore önskvärt att jag levererar fördjupad kunskap kring ex teorier och forskning. Att det vore önskvärt stt jag därefter för meta diskussioner med medarbetare/kollegor för att det är intressant och öppnar sinnet. 

Det hände ingenting med mig. Meningslöst. Varför? Vad? Bara för att? Det står inte högt upp på min agenda just nu. Mina tankar gick i helt andra banor kring vad jag ville bidra med och jag förklarade det i samtalet, men det kändes som dåliga ursäkter och jag började tvivla. Jag funderade mycket på detta efteråt. Varför vill jag inte detta just nu? Varför ville jag något annat? För andras skull? För min egen skull?

Det finns många ledare som är bra på detta, karismatiska med stor kunskap. För mig är det ibland mer en föreläsare eller lärare. Jag är inte det. Många av de jag jobbar med är mycket mer kunniga än mig i olika frågor och mycket mer karismatiska. Jag tar gärna del av forskning, teorier, erfarenheter, tankar, politik  och det som händer i samhället. Men har aldrig ett behov av att brilliera med den kunskapen, det har jag alltid låtit andra stå för och jag har hållt mig tyst i dessa sammanhang. Det är inte ens säkert att den kunskapen dröjer sig kvar så länge i mig att så jag fullt kan återge den. Jag har varit ledsen för det och känt mig tom. MEN, när jag nyfiket tar del av annat förändras, utvidgad mina egna tankar. De tankarna och den förståelsen jag får kopplar jag gärna till den verklighet vi befinner oss i , till den framtid vi står inför och till den bakgrund vi har. Jag tycker om att tänka – väldigt mycket. Det är de tankarna jag gärna vill förmedla och låta människor spegla sig i. När jag började förstå och acceptera det bröts min tystnad. Då ville jag inte längre vara tyst för den ende som kan leverera mina tankar är ju jag. Oförmäter kan tyckas, men jag vill jobba genom mig, inte genom att hänvisa till andra. Teorier använder jag gärna i olika frågor för att skapa bärighet och perspektiv i mitt arbete. Men mitt ledarskap är inte upphängt på teorier – mitt ledarskap är jag och så måste det vara annars är det inte på riktigt för mig. Det känns inte äkta. Så länge jag är mig själv spelar det ingen roll att lyckas eller misslyckas. Allt är i slutändan viktiga erfarenheter och nödvändiga vetskaper framåt. 

Jag har inget självändamål att vara ledare. Jag vill inte leda för att andra ska få något av mig som jag vill ge (som en lärare som har ett ämne att förmedla). Jag vill leda av helt andra skäl. Jag vill att alla ska vara nöjda med den de är och känna att de får förutsättningar att tillsammans prestera, växa och utvecklas utifrån de mål som organisationen och verksamheten satt upp. ALLA ska känna sig stora, viktiga, värdefulla och modiga. Det är en kraft i en framtida organisation. Det ska vara enkelt och lätt att göra rätt. Det är känslor av rädslor, meningslöshet och att inte höra till som är destruktiva. Vi har inte råd med det. För att jobba för det ovanstående och motverka det sistnämnda är jag beredd att gå i motvind, för för mig finns det inget alternativ. Att försöka åstakomma stordåd om man inte har rätt förutsättningar är extrem tidsslöseri. 

Allt detta blev uppenbart för mig, en viktig vetskap framigenom som jag bär med mig nu. Vi speglar oss i andras frågor och andras behov/önskningar – vi har alltid ett val att bli mer oss själva eller försöka motsvara eller likna de förväntningar vi möter. 

När mitt ledarskap fungerar som bäst och fått genomslag behövs jag inte längre, då är det dags att dra vidare. 

Vem är du?

Vill du vara en ledare eller vill du leda? Vad är det primära? Går det att särskilja så som jag gör? Och vad händer när man gör det? 

Vill jag vara ledare? Vägvisare? Är jag kunskap och teoribaserad? Vill jag delge andra mina egna tankar eller det jag tagit del av och som en lärare förmedla och inspirera? 

Jag vill leda andra eller förmedla till andra? För mig är svaret enkelt. Jag vill ta fram det bästa ur varje individ, skapa förutsättningar och arenor för förändring? Jag vill genom mina egna handlingar och genom nyfikenhet, utmaningar och bekräftan leda/finnas för andra? Kan jag leda som den jag, är med de tillkortakommanden jag har – men leda genom personlighet, närvaro och klokskap? Då vill jag fortsätta göra det.

Är du ledare eller vill du leda? Vem vill du ha som ledare själv? För det är också olika, varken fel eller rätt. Vi ser upp till olika människor.Men vi är alltid bäst om vi får vara oss själva och respekterar andra för det de är och förhåller oss till det.

Jag vill lyssna och lära, vara en lärande ledare mer än ledare som lär. Är det ok för dig?

/malin

Godnatt

Ut på upplyst väg idag. Vandrat mellan det stora och det lilla, mellan det kända och okända. Många kära återseenden, vägar som korsas igen. Möten dröjer sig kvar i minnet. Människor är viktiga. Det som egentligen är viktigt är människor. Godnatt✨.

Out on the enlightened path today. Walked between the large and the small, between the known and unknown. Many cherished reunions, paths cross again. Meetings linger in memory. People are important. What’s really important is people. ✨.

Söndag kväll.

Söndagkväll går mot sitt slut. Dags att släcka lampan och vända sig inåt. Det känns i kroppen att det är något jag borde förstå som jag ännu inte förstått. 


Sunday night is about to end. Time to turn off the lights and turn inward. The body tells me that it is something I should understand I have not yet understood.

Öppna upp för nya möjligheter – drömma stora drömmar

I tanken pendlar jag mellan då, nu och sen. I veckan insåg jag att min dröm, ett väldigt roligt jobb, tar slut till sommaren och att jag inte har en aning om vad som händer sedan. Just nu behöver jag både kunna njuta av drömmen och öppna mig för nya… ✨

Att inse att något är påväg att ta slut, något som man fått prova på och som man tycker mycket om, iinnebär alltid en sorg. Jag har haft en vecka av sorgarbete, jag inser det idag. Jag tror att det är viktigt att sörja. Att få vara lite ledsen. Det är i sorgen och ledsamheten som det blir uppenbart vad som är viktigt för mig. Det är också i ledsamheten som allt det där andra gör sig påmint och ger perspektiv. Det som finns kvar som också betyder mycket och som man är tacksam för. Det är avslutningar som skapar möjlighet för nya dörrar att öppnas. Man måste släppa sorgen och inte klamra sig fast och kämpa emot. Jag har lärt mig att om man kämpar emot blir man upptagen av den kampen och missar nya möjligheter. Det är när man tillåter tomrummet och ovissheten som det där man inte visste kan dyka upp. Det är både läskigt och spännande. Det skapar både en malande oros känsla och en pirrande nyfikenhets känsla i kroppen. Så måste det få vara. 

Just nu konstaterar jag bara hur bra jag har det just nu. Jag konstaterar att jag inte har en aning om vilken väg som är min rätta väg att vandra vidare på. Jag vet vad jag vill, men måste öppna upp mig för en mängd andra olika vägar. Jag har landat in i att ha tillit till att det alltid brukar bli väldigt bra och när jag tänker tillbaka så ju mindre jag kan ana ju bättre brukar det faktiskt bli. 

Jag vet en sak, och det är att jag vill fortsätta vandra in på vägar där jag kan göra nytta och där jag får fortsätta lära mig nya saker.

Men vad har du för drömmar? frågar jag mig själv, att göra nytta och lära sig nytt är väldigt okonkret. Jag behöver inte tänka länge för att svara på min fråga.  Men min dröm är en fantastisk och läskig utmaning för mig, och jag kan inte se den bli verklighet. Läskig för att språket är min begränsning och en begränsning jag ogillar skarpt. Jag drömmer om att bosätta mig utomlands en period, återvända till NZ kanske. 

Kanske är det bara en dröm, kanske är det en dröm som kommer bli verklighet? Ingen vet, det som är meningen är meninge och det som sker det sker…

Vad drömmer du om? 
nytta och där jag får fortsätta lära mig nya saker.

Vad har du för drömmar? frågar jag mig själv – att göra nytta och lära sig nytt är väldigt okonkret. Jag behöver inte tänka länge. Men drömmen är en fantastisk och läskig utmaning. Läskig för att språket är min begränsning och en begränsning jag ogillar skarpt. Jag drömmer om att bosätta mig utomlands en period, återvända till NZ kanske. Den drömmen är jag öppen för när det är dags…

Mod att försätta berg

Idag funderar jag över vikten att våga lyfta på de där jobbiga stenarna och acceptera att man/saker inte är perfekt/perfekta. Det är oftast den enda lösningen när man kört fast och inte kommer längre. Den insikten och det modet kan försätta berg. Egentligen ganska enkelt, om vi inte låter oss styra av känslor, utan bara ser saker och oss själva så som det/vi är. Utan att värdera.

Hur kan vi hjälpa varandra att våga?

Förringa aldrig det lilla

Stillar mig efter dagen och hämtar tillbaks många av de tankar, känslor och insikter som denna dag bestått av. Känner tacksamhet. Känner mig berikad. Ibland är det de små detaljerna som lyfter. Förringa aldrig det lilla, påminner jag mig själv.✨

Älskar växaklimat

Kl 02:22 inatt, den 22:e, gav jag liten välling och var glad över att hans matlust återvänt. Insåg att han föddes exakt samma tid för exakt 2 år och 2 månader sedan. Mycket tvåor idag. 

Hann fundera vidare kring förmågan att möta andra människor på ett sätt som gör att de känner sig stora, trygga och starka. Att få medmänniskor att blomma. Tänk så roligt att umgås eller arbeta i ett sådant sällskap. Jag älskar ett sådant klimat.☀️

Mening med mig

Idag blev jag påmind om varför jag valde inriktning för året. Den kändes oerhört meningsfull och betydelsefull idag. På riktigt! 

Ett par veckor in på nya året och jag är mitt i den bild jag målat upp. Det här kommer att bli ett viktigt år.

Känner tacksamhet. Känner förväntan. Känner energi. Känner lugn.

Morgonstund 14/1

Tidig morgonstund även idag och jag har fått rum för allt det där extra som är så mycket värt för att känna sig nöjd och tillfreds med dagen. 

Önskar dig en fin lördag. Se till att det du gör idag är det du faktiskt vill göra för att det betyder något för dig – det säger jag till mig själv idag. ✨