Min begränsade förståelse

”När jag en gång sett, har jag svårt att sudda ut den bilden.

När jag en gång förstått, har jag svårt att få oförståndet tillbaka.

Ibland hade det känts enklare, på kort sikt, att vara kvar i gårdagen. Men det hade aldrig blivit bättre för framtiden.

För det som är, det är. Oavsett om jag ser och förstår, eller inte. 

Först när jag har öppna sinnen kan jag vandra på den väg som för mig framåt mot den verklighet jag söker.

Därför har jag börjat vara modig att se det som är. Därför ligger min tillit i det som ska ske. 

Jag har förstått att jag kan inte alltid kan se bakom vägens krön. Det betyder inte att vägen tar slut. Det kan snarare betyda oanade möjligheter och överraskningar som utmanar min fantasi, kunskap och förståelse. Jag är ju bara en människa och världen är så mycket större.”

Albena i Bulgarien – svalornas näste eller landet ”det-är-inte-så-nog”

img_3738

Vi har kommit till en plats som är en spökstad större delen av året. Men den har just slagit upp portarna och bjudit in gäster till sitt sommarparadis, där de största tillgångarna är två.  Den fantastiska långa/breda sandstrand med ljus finkornig sand och blå/grönt, lagom salt vatten. Det andra är klimatet, ett stabilt soligt väder med 25-30 grader. En liten ort som inte lever ligger i träda en större del av året blir inte blir ompysslad och får kärlek, den blir lite trött och rätt sliten. Det mesta byggdes upp på 80-90 talet och har bara bättras på, men det är som att kliva tillbaks i tiden. ”Det är inte så noga” – det är inget som är perfekt och bara det funkar hyfsat, tycks man tänka. Den trötta lilla orten kompensera med lek och stoj. Det är som man har tänkt att ögat istället ska dras till färggranna attraktioner och shoppingbasarer. Semestern ska helst vara en kontrast till vardagen och här är det lek och att färdas fram som gäller, tycks man säga. För att leka finns allt från en stor mängd 1:a klassiga tennisplaner – som nog är det enda som sköts pedantiskt här. Därutöver finns minigolf, studsmattor, beachvollybollplaner, pysselbord (måla din egen gipsfigur, trä ditt halsband, fyll din sandflaska, glittra, måla…), fläta håret, hoppborgar, radiobilar, buggecart, minibergbana, små båtar, flipperspel, airhocky, hamsterboll i poolen, paraflying, bananbåtar, 3D simulator, 6D simulator osv. Listan är oändlig. 


När jag ser hotellets badvakt hajar jag till, trodde den sorten var utdöd – men den har bara blivit mycket äldre. En uppblåst överkropp som gör att armarna inte har full rörelseförmåga, en knuten snusnäsduk på huvudet, linne, tatueringar och stora stora maffiga guldkedjor runt halsen. Tänk honom in action som livräddare…


 Vill man färdas längre, se mer av Bulgarien, finns såklart utflykter utanför orten vilket nog är att föredra så man vidgar sina vyer. Det skulle jag velat gjort för jag tycker om att se lite vardagsliv på mina resor. Men inom orten kan man färdas på oändliga sätt; sightseeingtåg, häst och vagn, elcyklar, cykelvagn, golfbilar osv. Man behöver således inte vara sysslolös här i Albena, Bulgarien. 

Maten är ”inte så noga” det är inget storslaget men ok. Det är inte lagat med själ och hjärta, utan mer ihop slängt lite och generöst framslängt. Men endel smakar oväntat riktigt bra. Människorna är trevliga, men inte onödigt trevliga, ”det är inte så noga.”


Gillar Libary on the Beach, helt enkelt skåp med hyllor av böcker som man kan låna på stranden. Genial idee. Bulgarien är ändå prisvärt även om Albena ska vara lite dyrare. En öl och två läsk till middagen betalar vi 45kr för totalt. En fylld stor pannkaka på stranden 15kr, glass från 8-30kr, pizza 30-45kr. Lån av dubbelcyckel 60 min 75kr,  häst och vagn 45 min 250kr, minitåget 45kr ( alla aktiviteter inkluderade mig och tre barn). Men priserna skiftar så det gäller att vara lite uppmärksam.


Bulgarien och svarta havskusten är framför allt sol och bad. Ibland är det bara det som behövs, och då är detta ett ypperligt ställe att resa till. Bara ta det lugnt och hänga. Eller spela lite volleyboll på stranden. Leka lite. Det finns gott om plats, i alla fall så här i början på säsongen. Det gjorde att vi aldrig behöver ha bråttom för att få en solstol eller hinna med det vi ville göra. Det är positivt.


På Landvetter flygplats fick jag råder att använda mina Euro i Bulgarien och inte växla dem. Det ångar jag. Inte helt enkelt, definitivt inte alla som tar euro som betalning. Ibland görs det väldigt motvilligt, ibland verkar det som man hitta på en egen kurs ” det är inte så noga”. Vilket ofta innebär att jag skulle förlora en hel del vid varje köp. Mycket enklare med deras egen valuta Leva, det är min upplevelse.


Albena har ett fritt wi-fi som gör att man kan ha uppkoppling var man befinner sig under dagen, det är toppen. Men det funkar bra ibland och inte bra ibland. Kommer och går hela tiden, så det är väldigt opålitligt. ”Inte så noga helt enkelt”.


”Det är inte så noga,” som sagt. Fast ibland är det ju det. En fanta, som ser ser serverades i flaska och utan is, smakade konstigt vid middagen på hotellet. En kort stund senare uppkom det kraftiga magsmärtor på kvällen för min äldste. ”De e la inte så noga”. Jo, det är inte ok. Nu ber vi dem öppna burken/flaskan så att vi ser att ingen hittar på något. Betalade med Euro och fick tillbaks alldeles för lite växel, även det på hotellrestaurangen.  ”De e la inte så noga”. Jo, det är inte ok att luras, och blickarna innan samt servitörens undvikande beteende gjorde att jag var observant och kunde rätta till misstaget. Fick tillbaks min euro och satte upp det på rummet istället. 

Lite jordnötter hamnade helt plötsligt i den tredje desserten. (Vi hade ätit två innan av samma sort utan jordnötter och helt plötsligt låg det jordnötter istället för krisp i den tredje).”De e la inte så noga”. Jo, det är det när man är allergisk. Då reagerar man direkt, smaklökarna är superkänsliga. Iväg på lördag kväll till receptionen och sedan Apoteket. De kraftiga magsmärtorna och ont i lungorna lägger sig så småningom. Lite bamsehonung från Apoteket i Bulgarien och lite nyponsoppa hemifrån lindrar i magen. Man känner sig ganska liten och hjälplös som förälder när barnen blir sjuka, inte minst långt hemifrån. Den oroliga stämningen lägger sig så småningom. Det blir bra. Han blir bra. Dundermediciner gör underverk på mindre än ett dygn. Men vi äter aldrig där igen. Fick lite plåster på såren av hotellet när jag klagade som kompensation.


De sista dagarna när alla är friska spenderar vi på den härliga stranden med sol och fantastiskt bad i stora vågor. Vi har stormtrivts på stranden, så dagarna blir långa. En dag hyrde vi en härliga himmelssängen och njöt i fulla drag, det var svårt att slita sig när klockan tickade iväg. Alo Veran är en räddare efter denna dag.


Albena är ändå svalornas näste. På hela hotellet fanns svalnästen. Över hissen, i korridorerna osv. De bygger väl sina bon under våren och ruvar sina ägg. Lagom till turistsäsongen så kläcks äggen och ungarna behöver full uppbackning. Svalorna flyger in och ut för att mata sina ungar. Ett litet golv fäst under svalbordet vid hissen för att undvika bajs på turisterna. Avspärrat i korridoren under svalborden för att undvika olyckor. Turisterna är välkomna men det egentligen svalornas näste – Allbena.


Slutligen har jag en liknande känsla när jag är i Bulgarien som när vi var i Turkiet och Egypten – jag känner mig inte riktigt hemma. Vi klickar inte helt. Med skillnaden att människorna är inte alls lika påflugna här. Bra resa, men inget resmål att längta till igen. Vi är ganska färdiga med varandra, tar med mig de goda minnena, allt roligt vi gjort och upplevt tillsammans och de lärdomarna vi fått. Det har varit en härlig, utmanande ,omtumlande och spännande upplevelse att resa med tre barn (13,12&1,5). Men ångrar det inte en sekund. Både jag och barnen har växt en smula för varje dag vi varit här. Blir det någon mer gång vi reser på detta sätter så väljer jag ett resmål jag är mer bekväm med, något med mer blandning mellan vardagsliv och turism, och jag väljer definitivt bort buffébord på alla framtida resor, inte är ett dugg tryggt och enkelt utan tvärt om – tråkigt. 2,50Tim flygresa är dock väldigt positivt. 

Världen är stor att fortsätta upptäcka, så framöver får det bli nya resmål. Imorgon reser vi hem och barnens pappa (å min man) kommer få den största kramen han någonsin sett.

Firat födelsedagen sedan kl 4 imorse då detta mycket glada gänget blev lämnade på Landvetter av femte familjemedlemmen (eller andra om man ska vara åldersmässig) Roger Hemberg . Inget är självklart med tre viljestarka barn och en hopplös mamma men allt har förflutit över förväntan. Landade i åskoväder och kom till hotellet som dränkta katter och med väskor som inte var tillräckligt täta. Installerat oss, rekat närmsta omgivningarna, ätit gigantisk middagsbuffé med mkt efterrätt o glass. Lille K somnade nyss varit vaken sedan 4:15 (30 min sömn på flyg och 20 min på bussen) – måtte sova gott i natt. De stora spelar på balkongen och musik ljuder från restaurangerna nedan och det där välbekanta semestersorlet. Resdagar i all ära men finns det något bättre än att runda av dagen och få vakna upp till dag 2 – nu är vi här och imorgon blir det värme och sol. Tack för alla grattis hälsningar under dagen, er omtanke värmer mig.❤️

Total lack of concentration!

”Ljud är en stor källa till distraktion i vardagen. En studie visar att vi på arbetsplatsen blir avbrutna var elfte minut och att det tar ca 25 minuter att komma tillbaks till ursprungsfasen. Den ekvationen går inte ihop. Det tycks vara så att många människor har en total avsaknad av koncentration under hela arbetsdagen.” Ur Neurodesign av Sjövall & Gospic

In simplified terms, we should have more access to silence.

”Sound is a major source of distraction in daily life. A study shows that we in the workplace are interrupted every eleventh minute and it takes about 25 minutes that originated back to the original phase. The equation does not add up. It seems that many people have a total lack of concentration throughout the working day. ” 

From Neuro Design of Sjövall & Gospic

By the wind

Kanske är det de som ohämmat sprider sina frön, avtryck och budskap med vinden som gör störst avtryck och får störst genomslagskraft. Det beror kanske förutsättningarna och kanske hur vinden blåser…kanske…

Maybe it’s those uninhibited spread their seeds, idéers and message with the wind that makes the biggest impression and will have the greatest impact. Depending the preconditions and depending how the wind blows … maybe …

Lycka till i livet kära student💖

Hör studenternas firande när dörren står på glänt. Denna glädjens dag och en öppen framtidsdörr fylld med förväntan, men kanske också endel oro. Vill säga till var och en av er – att världen behöver er, det gäller bara att finna sin plats – den plats söker sällan upp en så ut och sök. När du finner en kanske den ropar på dig men den kanske inte glimmar av guld – ha tilltro till att det kommer bli bra med tiden. För allt är inte guld som glimmar och i de djupaste vatten kan de mest fantastiska pärlorna dölja sig. Även om skolan är slut så är inte sliter slut, men med ansvar kommer en frihet som är värt mycket. Men ansvar och frihet är hårt förbundna, man kan inte få det ena utan det andra. Dessutom är världen inte alltid vad den ser ut att vara, vi tror ofta att lycka råder på andra sidan staketet – men alla solar har sina fläckar. Jag är till exempel inte glänsande och rynkfri när jag står mitt i middagsgrytorna, försöker plocka undan, hålla kontakt med pretonåring och roa en 1,5 åring samtidigt😉- även om jag således försöker ge sken av det… Men livets guld är de där små stunderna när hjärtat svämmar över av värme och kärlek. Varmt lycka till i framtiden💗

I’m listening to the students’ celebration with the door opend. A day of joy and an open future door filled with anticipation, but also perhaps portion concern. I want to say to each of you – that the wo

rld needs you, you just have to find your place. When you find one maybe it shouts at you, but it may not be glisten of gold – have confidence that it will be fine with in time. For all is not gold that glitters, and in the deepest water can the most amazing beads be hidden. School is out for now, but not responsibility. But the responsibility and freedom is tightly connected, you can not have one without the other. 

Don’t forget that the world is not always what it appears to be, we often think that happiness is on the other side of the fence – but all suns have their spots. I am not, for example shiny and wrinkle-free when I stand in the middle of dinner, pots, trying to cleen up and enjoy a 1.5 year old at the same time😉- although I’m trying to give the appearance of it … 

But the golden times in life is those little moments when the heart overflows with love and warmth. Good luck in the future💗

Dimensions of life 

Vi behöver en mängd olika perspektiv för att se verklighetens alla olika dimensioner. Det finns många sanningar.
We need a variety of perspectives to see the reality of all the different dimensions in life. There are many truths.

Du har säkert mött hen – psykopaten

Jag har gjort det. Flera gånger och det har påverkat mig varje gång. Fått mig ur balans, fått mig att tvivla på mig själv och min förmåga. Vi talar sällan om det. Vi upplever kaos, känner oss misslyckade och tappar självförtroendet. Vi blir förvirrade och upplever otrygghet. Hen är ju så charmig, kompetent, men det är något som inte stämmer ändå. Det låter så bra, men blir så fel…

Lars-Olof Tunbrå har skrivit boken Psykopatiska chefer – lika farliga som charmiga, och beskriver hur vanligt det är. Ca 2% av befolkningen, en på 50 är psykopatiska och det är människor som är omöjliga att samarbeta med för de sätter sig själva i främsta rummet – alltid. De ställer till kaos i sin omgivning. De går inte att lita på och de kan göra människor väldigt illa. 

De finns överallt så klart, kanske i vår släkt, bekantskapskrets eller på vår arbetsplats. Vi förstår det väldigt sällan i första mötet, det brukar ta ett bra tag – ibland förstår vi det inte förrän långt senare, kanske aldrig om vi inte vi får kunskapen om hur psykopaten fungerar.

Jag har mött minst ett par som har utmanat mig rejält. En sommar låg jag i självterapi och slet maskrosor ur vår gräsmatta för att försöka förstå vad det handlade om, hur jag skulle hantera människan i min närhet och bygga upp mitt eget självförtroende igen. Då förstod jag inte fullt vad det handlade om det jag hamnat i – nu förstår jag precis, med kunskapen om psykopater. En annan gång gick jag bet, otaliga timmars funderande och enorma mängders resurser för att komma tillrätta med samarbetsproblem utan att lyckas eller att riktigt förstå vad det handlade om. Började ana och se tecken, men så svårt att komna åt utan bevis. Psykopaten är expert på att byta strategier och komma undan. 

De här människorna kostar vårt samhälle enorma resurser, mänskligt lidande, ekonomiska och tidsmässiga resurser. De är, enligt Tunbrå, omöjliga att förändra även om de oftast mattas av med åren och de blir äldre. Eftersom de ofta är väldigt svåra att avlägsna så finns det egentligen bara ett val att göra för att skydda sig själv, och det är att själv lämna om man kan, säger Tunbrå. 

Han skriver också att vi behöver prata öppet om det här och sprida kunskapen ut i vårt samhälle. Kunskapen om psykopatens brist på empati, skuld- och skamkänslor (men de kan spela dessa) som gör att de brister i ansvar och vägrar ta konsekvenser över sitt eget handlande. De räds inte för att baktala andra och sprida negativa bilder för att höja sin egen plattform att stå på. De verkar ha enormt självförtroende som de gärna sprider ut till andra, de är karismatiska och vältaliga, de är bästa vänner med människor de knappast känner. De är ofta högintelligenta. De späder gärna på sina historier och blandad sanning och lögner hejvilt. De är tillsynes spontana, men har alltid en baktanke för egen vinning. De minns dina fel, brister och misstag – dessa används som hållhakar med förklädda hot. De kan verka vimsiga och trevliga och i nästa stund helt skärpta och iskalla. De har ett stort kontrollbehov och lyckas alltid få tillgång till den information de behöver. De får människor att läcka och det gör att de också får hållhakar.

Psykopaten har sällan regler och ramar att hålla sig inom. Hen flyter runt på gränsen. Här finns en viss procent som begår större eller mindre brottslighet genom mänskliga övertramp genom lögner, förtal och psykisk misshandel. Ekonomisk brottslighet är inte ovanlig alls. De finns inom alla nivåer i vårt samhälle och inom alla samhällsklasser, inom alla verksamheter. Kanske har de störst möjlighet att gömma sig i offentliga sektorn där anställningstryggheten är större än i den privata sektorn? 

Vi behöver ta bort locket från dessa kokande grytor. De finns på väldigt många arbetsplatser. Vi behöver prata om dem, stötta varandra, skriva ner det som händer och ser för att se mönster och få bevis. Vi behöver se det för vad det är, så att vi inte själva skadas och tappar tron på vår egen förmåga. En arbetsplats där psykopaten verkar blir ineffektiv och otrygg – det är en stor bov i dagens tuffa arbetsliv som behöver prestera på topp för att inte gå på knäna.

Vad beror det på? Är det ondska eller handlar det om en tomhet och en oförmåga. Psykopati är inte en psykisk sjukdom eller ett tillfälligt sinnestillstånd utan en grav personlighetsstörning, en empatistörning som visar sig i brist på ånger och skuldkänslor. Psykopaten har en enastående förmåga att läsa av andras tankar och känslor, utan empati blir det ett enormt maktmedel att tillfredställa egna behov. Hjärtforskningen, som främst är gjord på kriminella psykopater, visar att det finns förklaringar i hjärnan som är medfödda och kan påverkas positivt eller negativ beroende på barndomen. Främst är det en nedsatt funktion i den högra pannloben som är framträdande, detta kan man också observera på människor med vissa tillstånd av utmattningsdepression och demenssjukdom. Ett nedsatt blodflöde i pannloberna skapar en sämre impulskontroll. Nedsatta förmågor i hippocampus skapar ett aggressivt beteende och koncentrationssvårigheter. Studier är hittills främst gjorda på män.

Det finns mer att läsa och ta del av för att bättre förstå psykopatiskt beteende. Både att skaffa kunskap för vår proffession, beroende på vad vi arbetar med – expempelvis i rekryteringsarbete eller med grupper av människor i skola eller på arbetsplatser. Men också får oss själva i de olika grupper där vi lever och verkar.

Jag tror att om du tänker efter, så har du träffat ett par stycken. Kanske tom drabbats ganska hårt någon gång. Det är betydligt vanligare än vi tror! De är inte så olika oss själva och smälter många gånger in fint. De har många styrkor och förmågor som vi också har mycket nytta av. Men det kan lätt gå över styr och vi ska inte lämna över makt och ansvar i deras händer. Vi har mött dem och vi kommer att möta dem om och om igen – vi kommer troligen tycka om dem, men vi får inte låta dem ta makten över oss och våra liv.

Denial is an unnecessary detour. 

Förnekelse är en onödig omväg. 

Förberedelse, mod och tillit. 
Kunskap är aldrig tung att bära. 

En utmaning kanske, men inte så utmanande som okunskapen.

Nya perspektiv öppnar nya möjligheter. 

**************************

Denial is an unnecessary detour. 

Preparation, courage and trust.

Knowledge is never heavy to carry.

A challenge perhaps, but not as challenging as ignorance.

New perspectives open up new opportunities.

Lifeexamination

Ibland ställs vi får utmaningar som blir ett slags examensprov på något vi under en längre tid har tränat på. För att göra oss modiga och upptäcka att det som förr tycktes omöjligt och oöverstigligt – nu är hanterbart. Det är både en frigörelse från tidigare hinder och en dörröppnare för nya möjligheter. 

Sometimes we get a challenges that become a kind of examination of something we for a long time has been practicing. To make us brave and discover that what formerly seemed impossible and insurmountable – now is manageable. It is both a liberation from past barriers and a dooropening for new possibilities. 

Make up your mind

Godmorgon. Slås av känslan, styrkan och lugnet som landar i en när man bestämt sig för något, vad det än må vara. Det fokus som uppkommer och skingrar dimman. Från kaos till ordning. Den negativa energin som lätt får sitt fäste kaos omvandlas till positiv, nyfiken och förväntansfull energi. Jag fascineras av detta tillstånd och jag älskar att se när andra människor kliver in i det. Det ger en alldeles speciell lyster i blicken och en stoltare kroppshållning. 
Detta fokus kan rädda världen men tillika förgöra den. Utifrån den enkla skillnaden att man hämtar den från kärlek eller ur rädsla.

Good morning. The feeling, the strength and the tranquility you receive when you make a decition, whatever it may be is magic. The focus that arises and dissipates the mist. From chaos to order. The negative energy that can easily get its mounting chaos is converted to positive, curious and excited energy. I am fascinated by this state of minde and I love to see when other people step into it. It gives a special glow in there eyes and a prouder posture.

This focus can save the world but also destroy it. Based on the simple difference – love or  fear.

Gratitude and Love

Tänk om man kunde få människor att förstå hur mycket man tycker om dem och hur mycket de betyder för en! Avslutar en varm dag med ett varmt hjärta och känner stor tacksamhet för minnen och nuet som varit. Fantastiska pedagoger i Vinninga och Filsbäck med ständigt fokus på vårt välbefinnande, vår nyfikenhet och att värna om demokrati. Aldrig mer aktuellt än just nu i den värld vi lever i!
Tack💖💖💖💖💖för allt, alla utvecklande år, för en trevlig kväll, god mat och en helt ljuvlig bukett.
(Pion=fånga dagen, nu är det bra)

What if you could get people to understand how much you love them and how much they mean to one! Finishing a warm day with a warm heart and feel great gratitude for the memories and the present. Great educators/teachers in Vinninga and Filsbäck with a constant focus on our well being, our curiosity and live thrue democracy. Never more relevant than right now in the world we live in! Thanks 💖💖💖💖💖 for everything, all the developmental years, for a very nice evening, good dinner and an lovely bouquet. 

(Peony = seize the day, now is good)

Why? Because.

Varför? Därför. Det räcker. Ibland dyker meningen upp i efterhand. Då vet du. Känn tillit. Det som sker är det som ska ske. 
Why? Because. It should be enough. Sometimes pop sense in retrospect. Then you know. Feel confident. What happens, is whats suppose to happen.

Throw yourself

That’s why I’m choosing the job as a Business Controller at Children and Education Administration in Skara. Starting 1/8. Two months holliday with the family left to enjoy. Then, Chapter three are too be written in my life book.✨

Nya kapitel i boken skrivs – förbereder kapitel 3

Du som följt min blogg sedan begynnelsen 2012 kommer kanske ihåg ett av de första inläggen som skrevs. Det var ett farväl och avslut, men också en påminnelse om att den tid man lägger bakom sig, en period i ens liv,  är en del av någonting större. Kanske är det inte ett avslut som det tycks verka, kanske är det man varit med om bara en inledning, kanske finns det mycket mer bakom hörnet i den framtid vi inte kan ana…

2012 avslutades Kapitel 1, det var en historia i mitt liv men också starten på någonting nytt. Det var en inledning och en bakgrund som hade till syfte att beskriva vem jag egentligen är, vart jag kommer ifrån och vart jag stod just då. Jag fick hjälp av en mycket god vän och en fantastisk människa att komma ur min bubbla och stå stadigt på jorden.

Därefter påbörjades Kapitel 2, i detta kapitel börjar historien på riktigt. För min egen del flödar orden och tankarna, mycket av dem finns samlade i den här bloggen. Ideer och tankar sätts på pränt, görs till verklighet, stöter mot andra, bollas tillbaka, försvinner, planteras och växer. En historia som delar sig i flera parallella historier som kan verka till synes fristående. Många har jag inte en aning om, endel äger jag själv. De handlar om att på alla plan i livet arbeta hårt utifrån att vilja göra skillnad. Att skapa förutsättningar. Att brinna och tända eldar. Att rensa bort ogräs och så nya frön. Att bygga lag och skapa relationer. Att vara en del i samhället och tydliggöra sitt och andras uppdrag. Att skapa tillgång till  hela sin potential och verka på flera plan och i olika dimensioner. Det finns flera fantastiska människor här som varit oerhört viktiga för mig och de har en viktig plats i mitt hjärta. Kapitel 2 var inget bananskap och ingen räkmacka. Men ur kaos föds kosmos och det vi inte trodde var möjligt. Det krävs mod att våga vara i kaos, men modet skapar tillit till att överleva och tro/uppleva under/nya möjligheter. Kapitel 2 har öppnat många stängda dörrar och gett tillträde på nya rum. Det har skett genom att utmana det självklara och ta faighter – om och om igen genom att vara normkritisk.

I Kapitel 3 skulle spänningen byggas upp, var det tänkt, och det oväntade skulle ske. Det som ingen kunnat förutsäga, eller…? Jag tror vi står här nu. Vägar korsas på nytt, gamla vägar mötes och nya ansluter till. Vad händer om allt man lärt sig sätts ihop i ett pussel? Vilken värld visar sig då? Om man tillför ytterliga spelare? Det återstår att se…jag känner en stor tillit och förväntan…det kommer bli bra…

If you have followed my blog since the beginning in 2012 may remember one of the first posts that were written. It was a farewell and finish, but also a reminder that the time you put behind it, a period in one’s life, is part of something bigger. Perhaps it is not a conclusion that it appears to act, perhaps you have been through only a prelude, perhaps, there is much more behind the corner in the future we can not imagine …

2012 was completed Chapter 1, it was a story of my life but also the start of something new. It was an introduction and a background that aimed to describe who I really am, where I come from and where I was right then. I was helped by a very good friend and a great person to get out of my bubble and stand firmly on the ground.

In Chapter 2 the story begins for real. For my own part, the words flowing and thoughts, a lot of them are gathered in this blog. Ideas and thoughts put in writing, made into reality collides with others, is handed back, disappear, planted and growing. A story that splits into several parallel stories that may seem apparently independent. Many I have not a clue, portion, I own myself. In all levels in life, working hard wanting to make a difference. Creating the conditions. Burn and ignite fires. To clear away weeds and so new seeds. To build teams and create relationships. To be a part of society and clarify their and others’ behalf. Creating access to their full potential and work on several levels and in different dimensions. There are many great people who have been extremely important to me and they have an important place in my heart. Chapter 2 was not a ”banana ship” and no ”shrimp sandwich”. But from chaos born cosmos and that we never thought possible. It takes courage to dare to be in turmoil, but the courage to create trust in the survival and faith / experience during / new opportunities. Chapter 2 has opened many closed doors and given access to new rooms. This has been done by challenging the obvious and take faighter – again and again by being the standard critical.

In Chapter 3, the tension built up, it was thought, and the unexpected to happen. What nobody could predict, or …? I think we are here now. Paths crossed again, old roads and meeting new connecting. What if everything you have learned are put together in a puzzle? What world turns out? If one adds extreme players? It remains to be seen … I feel a great trust and expectation … it will be fine …