Får man vara vilken ledare man vill?

Hej!

Har i veckan funderat en del över ledarskap. Vilket ledarskap andra förväntar sig att man ska leverera. Och på det ledarskap man själv önskar leverera, och varför. Jag har funderat över hur man balanseras detta och ändå kan vara genuin i sitt eget ledarskap.

Jag fick i veckan beskrivet för mig hur en bra ledare kan vara. Ett tips om att det vore önskvärt att jag levererar fördjupad kunskap kring ex teorier och forskning. Att det vore önskvärt stt jag därefter för meta diskussioner med medarbetare/kollegor för att det är intressant och öppnar sinnet. 

Det hände ingenting med mig. Meningslöst. Varför? Vad? Bara för att? Det står inte högt upp på min agenda just nu. Mina tankar gick i helt andra banor kring vad jag ville bidra med och jag förklarade det i samtalet, men det kändes som dåliga ursäkter och jag började tvivla. Jag funderade mycket på detta efteråt. Varför vill jag inte detta just nu? Varför ville jag något annat? För andras skull? För min egen skull?

Det finns många ledare som är bra på detta, karismatiska med stor kunskap. För mig är det ibland mer en föreläsare eller lärare. Jag är inte det. Många av de jag jobbar med är mycket mer kunniga än mig i olika frågor och mycket mer karismatiska. Jag tar gärna del av forskning, teorier, erfarenheter, tankar, politik  och det som händer i samhället. Men har aldrig ett behov av att brilliera med den kunskapen, det har jag alltid låtit andra stå för och jag har hållt mig tyst i dessa sammanhang. Det är inte ens säkert att den kunskapen dröjer sig kvar så länge i mig att så jag fullt kan återge den. Jag har varit ledsen för det och känt mig tom. MEN, när jag nyfiket tar del av annat förändras, utvidgad mina egna tankar. De tankarna och den förståelsen jag får kopplar jag gärna till den verklighet vi befinner oss i , till den framtid vi står inför och till den bakgrund vi har. Jag tycker om att tänka – väldigt mycket. Det är de tankarna jag gärna vill förmedla och låta människor spegla sig i. När jag började förstå och acceptera det bröts min tystnad. Då ville jag inte längre vara tyst för den ende som kan leverera mina tankar är ju jag. Oförmäter kan tyckas, men jag vill jobba genom mig, inte genom att hänvisa till andra. Teorier använder jag gärna i olika frågor för att skapa bärighet och perspektiv i mitt arbete. Men mitt ledarskap är inte upphängt på teorier – mitt ledarskap är jag och så måste det vara annars är det inte på riktigt för mig. Det känns inte äkta. Så länge jag är mig själv spelar det ingen roll att lyckas eller misslyckas. Allt är i slutändan viktiga erfarenheter och nödvändiga vetskaper framåt. 

Jag har inget självändamål att vara ledare. Jag vill inte leda för att andra ska få något av mig som jag vill ge (som en lärare som har ett ämne att förmedla). Jag vill leda av helt andra skäl. Jag vill att alla ska vara nöjda med den de är och känna att de får förutsättningar att tillsammans prestera, växa och utvecklas utifrån de mål som organisationen och verksamheten satt upp. ALLA ska känna sig stora, viktiga, värdefulla och modiga. Det är en kraft i en framtida organisation. Det ska vara enkelt och lätt att göra rätt. Det är känslor av rädslor, meningslöshet och att inte höra till som är destruktiva. Vi har inte råd med det. För att jobba för det ovanstående och motverka det sistnämnda är jag beredd att gå i motvind, för för mig finns det inget alternativ. Att försöka åstakomma stordåd om man inte har rätt förutsättningar är extrem tidsslöseri. 

Allt detta blev uppenbart för mig, en viktig vetskap framigenom som jag bär med mig nu. Vi speglar oss i andras frågor och andras behov/önskningar – vi har alltid ett val att bli mer oss själva eller försöka motsvara eller likna de förväntningar vi möter. 

När mitt ledarskap fungerar som bäst och fått genomslag behövs jag inte längre, då är det dags att dra vidare. 

Vem är du?

Vill du vara en ledare eller vill du leda? Vad är det primära? Går det att särskilja så som jag gör? Och vad händer när man gör det? 

Vill jag vara ledare? Vägvisare? Är jag kunskap och teoribaserad? Vill jag delge andra mina egna tankar eller det jag tagit del av och som en lärare förmedla och inspirera? 

Jag vill leda andra eller förmedla till andra? För mig är svaret enkelt. Jag vill ta fram det bästa ur varje individ, skapa förutsättningar och arenor för förändring? Jag vill genom mina egna handlingar och genom nyfikenhet, utmaningar och bekräftan leda/finnas för andra? Kan jag leda som den jag, är med de tillkortakommanden jag har – men leda genom personlighet, närvaro och klokskap? Då vill jag fortsätta göra det.

Är du ledare eller vill du leda? Vem vill du ha som ledare själv? För det är också olika, varken fel eller rätt. Vi ser upp till olika människor.Men vi är alltid bäst om vi får vara oss själva och respekterar andra för det de är och förhåller oss till det.

Jag vill lyssna och lära, vara en lärande ledare mer än ledare som lär. Är det ok för dig?

/malin

Godnatt

Ut på upplyst väg idag. Vandrat mellan det stora och det lilla, mellan det kända och okända. Många kära återseenden, vägar som korsas igen. Möten dröjer sig kvar i minnet. Människor är viktiga. Det som egentligen är viktigt är människor. Godnatt✨.

Out on the enlightened path today. Walked between the large and the small, between the known and unknown. Many cherished reunions, paths cross again. Meetings linger in memory. People are important. What’s really important is people. ✨.

Söndag kväll.

Söndagkväll går mot sitt slut. Dags att släcka lampan och vända sig inåt. Det känns i kroppen att det är något jag borde förstå som jag ännu inte förstått. 


Sunday night is about to end. Time to turn off the lights and turn inward. The body tells me that it is something I should understand I have not yet understood.

Öppna upp för nya möjligheter – drömma stora drömmar

I tanken pendlar jag mellan då, nu och sen. I veckan insåg jag att min dröm, ett väldigt roligt jobb, tar slut till sommaren och att jag inte har en aning om vad som händer sedan. Just nu behöver jag både kunna njuta av drömmen och öppna mig för nya… ✨

Att inse att något är påväg att ta slut, något som man fått prova på och som man tycker mycket om, iinnebär alltid en sorg. Jag har haft en vecka av sorgarbete, jag inser det idag. Jag tror att det är viktigt att sörja. Att få vara lite ledsen. Det är i sorgen och ledsamheten som det blir uppenbart vad som är viktigt för mig. Det är också i ledsamheten som allt det där andra gör sig påmint och ger perspektiv. Det som finns kvar som också betyder mycket och som man är tacksam för. Det är avslutningar som skapar möjlighet för nya dörrar att öppnas. Man måste släppa sorgen och inte klamra sig fast och kämpa emot. Jag har lärt mig att om man kämpar emot blir man upptagen av den kampen och missar nya möjligheter. Det är när man tillåter tomrummet och ovissheten som det där man inte visste kan dyka upp. Det är både läskigt och spännande. Det skapar både en malande oros känsla och en pirrande nyfikenhets känsla i kroppen. Så måste det få vara. 

Just nu konstaterar jag bara hur bra jag har det just nu. Jag konstaterar att jag inte har en aning om vilken väg som är min rätta väg att vandra vidare på. Jag vet vad jag vill, men måste öppna upp mig för en mängd andra olika vägar. Jag har landat in i att ha tillit till att det alltid brukar bli väldigt bra och när jag tänker tillbaka så ju mindre jag kan ana ju bättre brukar det faktiskt bli. 

Jag vet en sak, och det är att jag vill fortsätta vandra in på vägar där jag kan göra nytta och där jag får fortsätta lära mig nya saker.

Men vad har du för drömmar? frågar jag mig själv, att göra nytta och lära sig nytt är väldigt okonkret. Jag behöver inte tänka länge för att svara på min fråga.  Men min dröm är en fantastisk och läskig utmaning för mig, och jag kan inte se den bli verklighet. Läskig för att språket är min begränsning och en begränsning jag ogillar skarpt. Jag drömmer om att bosätta mig utomlands en period, återvända till NZ kanske. 

Kanske är det bara en dröm, kanske är det en dröm som kommer bli verklighet? Ingen vet, det som är meningen är meninge och det som sker det sker…

Vad drömmer du om? 
nytta och där jag får fortsätta lära mig nya saker.

Vad har du för drömmar? frågar jag mig själv – att göra nytta och lära sig nytt är väldigt okonkret. Jag behöver inte tänka länge. Men drömmen är en fantastisk och läskig utmaning. Läskig för att språket är min begränsning och en begränsning jag ogillar skarpt. Jag drömmer om att bosätta mig utomlands en period, återvända till NZ kanske. Den drömmen är jag öppen för när det är dags…

Mod att försätta berg

Idag funderar jag över vikten att våga lyfta på de där jobbiga stenarna och acceptera att man/saker inte är perfekt/perfekta. Det är oftast den enda lösningen när man kört fast och inte kommer längre. Den insikten och det modet kan försätta berg. Egentligen ganska enkelt, om vi inte låter oss styra av känslor, utan bara ser saker och oss själva så som det/vi är. Utan att värdera.

Hur kan vi hjälpa varandra att våga?

Förringa aldrig det lilla

Stillar mig efter dagen och hämtar tillbaks många av de tankar, känslor och insikter som denna dag bestått av. Känner tacksamhet. Känner mig berikad. Ibland är det de små detaljerna som lyfter. Förringa aldrig det lilla, påminner jag mig själv.✨

Älskar växaklimat

Kl 02:22 inatt, den 22:e, gav jag liten välling och var glad över att hans matlust återvänt. Insåg att han föddes exakt samma tid för exakt 2 år och 2 månader sedan. Mycket tvåor idag. 

Hann fundera vidare kring förmågan att möta andra människor på ett sätt som gör att de känner sig stora, trygga och starka. Att få medmänniskor att blomma. Tänk så roligt att umgås eller arbeta i ett sådant sällskap. Jag älskar ett sådant klimat.☀️

Mening med mig

Idag blev jag påmind om varför jag valde inriktning för året. Den kändes oerhört meningsfull och betydelsefull idag. På riktigt! 

Ett par veckor in på nya året och jag är mitt i den bild jag målat upp. Det här kommer att bli ett viktigt år.

Känner tacksamhet. Känner förväntan. Känner energi. Känner lugn.

Morgonstund 14/1

Tidig morgonstund även idag och jag har fått rum för allt det där extra som är så mycket värt för att känna sig nöjd och tillfreds med dagen. 

Önskar dig en fin lördag. Se till att det du gör idag är det du faktiskt vill göra för att det betyder något för dig – det säger jag till mig själv idag. ✨

Min tillbakablick på 2016

Vilket år det blev 2016 – ett händelserikt sådant. Kanske för att så mycket annat har fått tagit plats i mitt liv, förrutom arbetet som vanligtvis upptar en stor och viktig del av mitt liv. Jag har avslutat en lång föräldraledighet som varit berikande, fantastisk och utmanande. Vem är jag när jag inte arbetar? – undrade kag innan och har fått svar på denna fråga,Jag kan lugnt konstatera att jag är jag både hemma och på jobbet. Skillnaden är inte särskilt stor. 
Från det lilla till det stora. Nya perspektiv. Många resor. Utmaningar. Ställningstaganden. Att vara sig själv fullt ut och utifrån det göra sina livsval – jag har tränat på det. Jag har läst/lyssnat till många böcker av skilda slag, flera självbiografier. Orden ger kunskap, perspektiv, förståelse och skapar meningsfullhet. Berikar. Precis som möten med människor.
Jag har fått nya möjligheter genom att pröva två nya jobb som inneburit att jag träffa nya fantastiska människor och fått förmånen att återuppta kontakten med gamla vänner. 
Jag har kämpat med kroppen och fått göra flera omtag, ändå lyckats delta i vårruset, göteborgsvarvet, rådalunken och tjejmilen. Vet knappt hur det gått till, men det har varit roligt och energigivande. Har fått plocka fram envishet och målmedvetenhet. Lyckats tillslut men sedan få börja om igen, och igen, och igen…
Jag har verkligen utmanat surdegar som inneburit många känslostormar och vänt upp och ner på tillvaron, men som slutligen landat i ny jord som bådar gott inför framtiden. Har lärt mig så mycket på vägen – både det jag inte har förstått tidigare om andra, men också mycket om mig själv och vad som är min väldigt ”ömma tå.” Har tvingats till att förstå, acceptera och hantera den. Idag är den, men inte alls l lika fylld av känslor. Den får vara, men den får inte styra mitt liv. 
Berg och dalbana. Högt och lågt. Tungt och lätt. Så som de flesta år brukar vara, men detta år har ändå varit annorlunda. Det känns som en vändpunkt och början på något nytt. Avslutar året med att få pröva ett drömjobb och åka på en drömresa med familjen. 
Några korta lärdomar jag tar med mig som varit viktiga;

– Våga förlora och du har allt att vinna.

– Att vara sig själv är allt som behövs.

– Genom att se och bli medveten om det som är, kan förändring ske.

– Människor är det viktigaste.

– Böckernas kunskaper är värdefulla insikter.

– Utmana o väx. Gå mot strömmen om det behövs.

– Acceptera livets dalgångar – de hör liksom till. Acceptans är en styrka och kräver mod.

Hur har ditt år varit och vad tar du med dig vidare? 

Kram Malin

Ps. Tack för att du läser min blogg och följer mina olika tankar och funderingar.

Inga budord inför 2017, men har en förhoppning som jag målat upp…

Tidigare år har jag satt upp mål eller budord på vad jag har för önskningar att fylla mitt nya år med. Det var då och det har varit viktigt. Nu, inför året målar jag istället upp em bild för mig själv med en bred pensel med en stor pallett. 
Det är dags att göra lite nytta nu. Har inga egna mål för mig själv uppsatta, mer än att ta hand om mig för att kunna hålla en hög energinivå. Jag känns inte längre så viktig. Jag är och det räcker.

Målet för 2017 är enkelt, jag vill göra nytta för andra. Jag vill vara trädgårdsmästare. Jag vill bidra till att göra skillnader som överträffar det som tros vara möjligt. I det lilla till synes oväsenliga och i det stora oöverstigliga. Jag vill ge gödsel och vattna alla vackra blommor i min närhet. Jag vill låta jorden vila för att samla kraft. Var sak måste få ha sin tid. Jag vill skapa vackra rabatter där alla blommor kommer till sin rätt och där ogräset inte tar överhand. Jag tycker om att rensa ogräs. Jag älskar att vattna vackra blommor. Jag vill skapa blickfång som man nästan bländas av och som överskuggar det där som har svårt att ta sig och gro. Men jag vill också belysa skönheten i att så ett frö, se dem gro och se dem skördas. Ett misslyckanden är bara en ny lärdom och nödvändig för att kunna ta sig vidare. Vi behöver egentligen aldrig värdera ett trädgårdsarbete, vi behöver bara förundras och skapa nya lärdomar.

Jag vill lära mig mera av andra trädgårdmästare, vara nyfiken, öppen och inspireras. Omges av fantastiska människor. 

2017 vill jag vara en trädgårdsmästare, om än i det lilla tillsynes ovesäntliga om än i det stora tillsynes ouppnåliga.. Och jag vill att trädgården med Alla dess blommor får den uppmärksamhet den förtjänar. Det är dags nu. Det kommer att bli bra.

Önskar Dig ett 2017 som ger dig allt det du behöver. Kanske har du det redan men behöver bara förstå det?

Tillåta överraskningar

Gillar att bli överraskad. 

Typ när det varit bra och ändå blir ännu bättre. Det kan bara hända om man vågar lämna tryggheten och gå vidare trots att det är bra.☀️

Like to be surprised.

Like when it has been good and still get even better. It can only happen if you dare to leave the safety and move on even though it is good.☀️