Ifrågasätter mina känslor…

Tränar på här och nu. Fokus. En sak i taget. Hinner med så mycket mer. Tiden förlängs. Lyssnar på mina egna tankar. Registrerar det som sker omkring mig. Känner mina känslor och försöker förstå dem. De verkar inte relevanta. Ifrågasätter dem och vill inte att de styr mig. De är inte snälla mot mig. Mitt tålamod tar slut. Blir trött på ett annorlunda sätt

Annonser

Varför tveka? Varför så otålig?

Idag fastnar jag i tankar kring vår tids otålighet. Varför får saker inte ta tid? Varför förväntar vi oss göra rätt från början? Varför låter vi tvekan ta så stor tid? Varför vill vi så snabbt ta oss från id’e till slutresultat? Vi missar så många viktiga steg i processen som handlar om att pröva och ”misslyckas” i vår iver att nå målet. Det är liksom lika viktigt som id’e och slutresultat – kanske viktigare eftersom där är där alla lärdomar görs. Jag upplever att vi många gånger fastnar i startgropen för att vi inte ser facit. Livets alla dagar handlar inte om att söka perfektion – det handlar om att leva och upptäcka nya sidor av livet. Det handlar om att vara tacksam för att vi varje dag är en ny och utvecklad version av oss själva som kan bidra till en lite bättre värld – om vi väljer fokuserar på det som vi faktiskt kan påverka i handling. Ibland räcker tre djupa andetag för att få oss på rätt väg igen… #torsdagsfundering

Hur kan vi ta tryggheten från det kända till det okända?

🌟1 advent. Väntans tid. Långsamhetens tid. Eftertankens tid. Hoppets tid. Väljer att tänka så. (Kontrast till julstress). 🌟

🌟Funderar över hopp och möjligheternas kraft. Hur det till synes omöjliga faktiskt kan bli möjligt om vi bortser från hinder och har mod att pröva. Hur extra vackert det tillsynes omöjliga faktiskt är. Vilket hopp det tillsynes omöjliga in-ger. Hur kittlande det tillsynes omöjliga är – som ett bevis om att det finns så mycket mer än det vi kan förstå.

🌟Funderar över hur vi kan släppa taget och inte begränsa oss i vår nuvarande vetskap och medvetenhet. Funderar på hur vi kan ta tryggheten från det kända till det okända.

🌟Hur vi kan finna balans, stillhet och trygghet oavsett förutsättningar. Outtröttliga långsamt växa genom asfalten, på den yttersta kanten eller över de djupaste dalarna. Det funderar jag över idag. 🌟

Jag kan vara det jag vill vara..

Jag är inte rädd för känslor.

Jag ser när känslor tar överhanden.

Jag är inte rädd för rädslor.

Jag ser när rädslor tar överhanden.

Jag är inte rädd för hot.

Jag ser vilken roll även dolda hot fyller.

Jag är inte orädd för det

Jag ser min rädsla och omfamnar den med kärlek.

Jag är inte orädd för det.

Jag ser min rädsla och tar djupa andetag.

Jag är inte orädd för det.

Jag ser min rädsla och jag ser hur de sätter igång mina snurrande tankar och får mig ur balans.

Jag har lärt mig att se, acceptera och väntar ut dem tills de lämnar mig.

Jag har förstått att den bara är på tillfälligt besök.

Jag vill bara vara jag.

Jag vill vara kärlek.

Jag vill vara omtanke.

Jag vill vara ljus.

Jag kan vara det jag vill vara…

❤️

Jul & lördagstankar

Jul i huset. Nu ska vi bara vara snälla också. Snällhet kan uppfattas olika. Det gör det liksom komplicerat. Funderar över det idag.

En fin lördagkväll till Dig. Det blir det om vi tänker att det är det. Saker är nämligen som vi tror att det är, som om verkligheten egentligen inte spelar någon roll. Funderar över det också. ❤️🌟

Vara nöjd i sitt eget värde

Frosten och kylan tog över idag. Igår stod denna sista ros kvar i trädgården som om den var helt omedveten om datum och årstid. Omedveten om att alla blomstervänner runt omkring för länge sedan försvunnit. Omedveten om att inte få någon uppmärksamhet eller omtanke. Den verkade bara vara nöjd i sig själv, i sitt eget värde, i sin egen värld – så länge den egna tiden varar. Det gör den stark, vacker och imponerande. Vi har något att lära av årets sista ros. 💕

Det räcker nu! #meetoo till #nomore – Hur svårt kan det vara?

Femnism och jämlikhet handlar om att få vara lika och olika utan att värdera eller rangordna. Hur svårt kan det vara? #nomore

Vi har kommit långt, men har en lång bit kvar tills det är fullkomligt naturligt och självklart. Varje generation bär på sin ryggsäck med självklarheter som måste ifrågasättas och omvärderas. Det skapar nya möjligheter för nästa generation för att få nya förebilder och ta nya kliv in i framtiden. Barn gör som vi gör inte som vi säger. Det handlar om att på riktigt handla annorlunda inte stamna i tanken. Hur svårt kan det vara? #nomore

Rörelsen #meetoo sätter ord på det som jag väldigt länge försökt förstå, problematisera och ifrågasätta. Jag har fått förklaringsmodeller ”från mamutarnas tid”, men det betyder inte att mäns maktutövande över kvinnor är ok eller accepterande. Det handlar i första hand om makt. Det handlar inte heller om mäns ondska, som allt för många får det att låta som. Makten tar sig uttryck genom onda handlingar som drabbar kvinnor. Men precis som feminismen missförstås så riskerar vi att #meetoo gör det om vi polariserar ond och god med likhetstecken för man och kvinna. Vi är alla människor. Vi gör alla onda och goda handlingar, tankar och känslor. Låt oss vara ödmjuka inför det. Hur svårt kan det vara? #nomore

Ut ett samhällsperspektiv har vi misslyckats genom att acceptera och tollerera att män möter kvinnor på ett nedvärderande, förnedrande och kränkande sätt. Våra förfäder och vi är alla en del i detta. Det ser ut på olika sätt världen över, men grundproblematikem är den samma. Vi kan inte bortse från att det gruppen män (självklart inte alla) har på olika sätt uppfostrats och bidagit till att utöva makt och förtrycka kvinnor på många olika sätt. Ibland extremt allvarliga handlingar. Vi som kvinnor vill inte bli kränkta, inte ens lite granna.

Precis på samma sätt som män kan uppleva sig oskyldigt beskylda eller blir osäkra i hur man ska behandla kvinnor nu. Så bra att man börjar fundera över det nu om man inte tidigare har gjort det. Det är dags! Känner man sig osäker kan man nog behöva fundera ett varv, troligen befinner man sig i då ibland i gränslandet. Men det är enkelt, fråga oss kvinnor och stäm av. Vi hjälps ju åt så att det blir bra. Vi har kanske inte vågat tro att detta går att förändra. För att förändra måste vi se, förstå och sluta kriga ett känslomässigt krig. Hur svårt kan det vara? #nomore

Ibland gör det för ont att se, så vi väljer att blunda. Ibland gör det för ont att förstå, så vi väljer att acceptera. Vi behöver komma till den punkten där smärtan klingar av och framtidstro skapas, så vi på riktigt kan stå starka i att se, förstå och börja förändra. Vi behöver börja från början med oss själva, mot varandra och våra barn. Det finns inga förmildrande omständigheter, kränker man någon säger man förlåt. Hur svårt kan det vara? #nomore

Makt och känslouttryck – är det vad den såkallade ondskan handlar om? Den som är trygg, blir respekterad och får kärleksfullt bemötande förtrycker sällan andra. Stämmer inte på alla, säger du kanske, men vi kan inte styra vårt agerande på undantagen. Undantagen får vi hantera så som undantag. Inte behandla undantag som det generella. Bakom varje känsla finns en önskan. Känslan tar sig ibland destruktiva former, men vad finns i ursprungsönskan? Hur lär vi oss hantera känslor så de inte tar överhanden, styr oss och blir destruktiva? Våra egna likväl som andras. Hur svårt kan det vara? #nomore

Jag är värdefull och det är du också. Jag är värd att bli respektera och det är du också. Jag har rätt att känna mig trygg och det har du också. Om jag gör fel ber jag om ursäkt och det gör du också. Hur svårt kan det vara? #nomore

Jag blir inte bättre om du är dålig. Jag mår inte bättre om du mår dåligt. Jag blir inte gladare om du är ledsen. Jag mår bättre om jag får umgås med människor som mår bra. Tänk om vi kunde lägga vår kraft på att lyfta varandra och göra gott istället för att hamna i negativa och destruktiva spiraler. Vi har alla ett ansvar. Detta handlar inte om någon annan, utan det handlar om mig själv. Hur svårt kan det vara? #nomore

#nomore börjar idag. Agera och sätt stopp för kränkande handlingar i din vardag. #Nomore börjar varje ny dag. Det är mitt ställningstagande och min ambiition. #meetoo är gårdagen och #nomore är framtiden. Hur svårt kan det vara? #nomore

Kram m

Att göra skillnad på olika sätt

Det nya och okända gör något med en.

Det rubbar tryggheten, vanor och rutiner.

Det tvingar till öppenhet, nyfikenhet, reflektion och ödmjukhet.

Den där känslan,

att som mamma

alltid vilja finnas där

i bakgrunden.

Alltid alltid finnas där.

Ibland räcker bara den känslan långt.

För båda.

Det finns platser man direkt känner en dragning till –

varför stannar man inte alltid där lite längre?

Det finns människor man direkt känneren dragning till –

varför stannar man inte alltid där lite längre?

Kanske borde man lita och lyssna på känslan oftare och låta den styra! Tror att det gör skillnad. En viktig skillnad.

Nu är den bästa tiden

Sen frukost efter ”ska bara städa hela huset” och ”ska bara passa på och springa 8 km tailrun i råda kl 9 annars kommer jag inte ut”. Gissa hur god frukosten är nu när jag sitter nyduschad i ett nystädat kök. Var sak har sin tid. Nu är den bästa tiden. Precis som varje nu bör vara den bästa tiden – om vi väljer att den ska vara det. Önskar Dig en fin lördag!🌟

Söndag – en kort stund i solljus

Så lätt det är missa en massa för att man bara har målet i sikte. Det är ju vägen till målet med alla dess ögonblick som gör skillnaden.

Varje steg jag väljer att ta.

Varje leende jag väljer att möta.

Varje stig jag väljer att följa.

Varje skiftning i naturens höstskrud jag väljer att registrera.

Varje stund jag väljer att avsätta.

Det är varje stund, steg, val och ögonblick som är meningen. Målet är bara en riktning som gör ögonblicken mer meningsfulla och värdefulla.

Ett steg tillbaka

Påminns om vad som är viktigt. Viktigt på riktigt. När jag tar ett steg tillbaka och andas förstår jag det. Jag behöver göra det ofta. Det blir lite enklare då på något sätt.

Ett friutrymme skapas. Ett rum där jag kan titta på mina tankar och mina känslor för att förstå att det är just det de är – tankar & känslor.

När jag kliver tillbaka och för aty ser hur saker och ting uppfattas. Kan jag välja att acceptera och låta bli att värdera. Jag tränar på det. Det är lättare i yrkesrollen än i privatlivet. Det kändes

omöjligt till att börja med.

Tidigare styrde känslorna och hade patent på verklighetsuppfattningen. Nu styr jag. Känslor och tankar är mina verktyg, mina tentakler, mina bästa vänner men också mina fallgropar. Vi försöker lära känna varandra just nu och hitta ett bra sätt att leva livet tillsammans.

Idag påminns jag om vad som är viktigt. Viktigt på riktigt. Det är när jag tar ett steg tillbaka och andas som jag förstår det. Jag vet att jag behöver göra det ofta. Det blir lite enklare då på något sätt. Jag tränar på det nu.

Leker ”som om” jag kan tills jag kan på riktigt.

Ego is no longer an ego when you know…

Man kan fundera över olika saker…

Älskar mitt arbete och min familj. Glädje, stolthet och utmaningar i bra blandning. En blandning som skapar tacksamhet i allt det lyckade och allt det goda.

Att lyckas vara medvetenhet om kontrasterna utan att värdera skapar en möjlighet, inte en begränsning – det blir en rikedom, inte en tyngd – det ger en styrka, inte en svaghet.

Saker är – både vårt eget ljus och vårt eget mörker – men att se det utan att värdera gör att det inte blir mer än vad det är. 🌟

Det är inte konstigt att bli rädd…

Det är inget konstigt att bli rädd. Det är en gåva att ha känsligheten att ana fara. Skillnaden är vad vi gör av vår rädsla – hur vi väljer att låta den påverka våra liv.

Tänker på det idag. All kärlek ❤️ till alla dem som står upp mot det hat och de rädslor marscherat i Gbg idag. Till alla fantastiska poliser och alla de medmänniskor som inte låter rädslan förlama eller gå till motattack.

Jag har inte bidragit så mycket idag själv förutom genom att;.

– fördjupa mig i en kurs kring kunskap om barns rättigheter och möjligheter till inflytande vill jag medverka till en lite bättre framtid.

– inte välja rädsla utan istället välja modet att ta en underbar ensam löptur igenom läskiga kohagar och i det område som (RIP) Lisa Holm förlorade sitt liv.

– känna tacksamhet och uppmärksamma mina barns goda, kärleksfulla och omtänksamma sidor.

Kanske kan även så här små saker i vardagen trotsar rädslans makt. Kanske kan så här små modiga saker istället bidra till en lite bättre värld.

Det är inget konstigt att bli rädd. Det är en gåva att ha känsligheten att ana fara. Skillnaden är vad vi gör av vår rädsla – hur vi väljer att låta den påverka våra liv.

Tror du på dig själv?

Trevlig fredag, den sista i september. Hösten nalkas.

Lyssnade på kloka Åsa Kadowakis föreläsning i onsdags. Jag vill inte att framtiden ska vara ett samhälle som fortsätter vara rädd för allt som kan gå fel. Där individen mår dåligt för att man tror och fått lära sig att man är hjälplös som människa. Där starka negativa känslor klassas som en sjukdom.

Att leva känns och ska kännas – annars lever man inte. Rädslor är en sorts känsla och ingen sanning. Rädslor behöver inte ha någon koppling till verkligheten, men de tar över verkligheten och gör att allt annat överskuggas.

Min uppgift är inte att göra alla nöjda, min ambition är att göra det jag tror är det bästa i det uppdrag eller i den uppgift jag har eller den situation jag befinner mig. Det gäller både mig i mitt jobb, min roll som förälder och mig som människa. Rätt eller fel, beror på betraktaren.

Men tror jag inte på mig själv kommer ingen annan heller tro på mig. Det är liksom en förutsättning.

Än en gång önskar jag Dig en skön fredag och nu ger vi oss tid för återhämtning. 🌟

Du väljer…

Fotograferar dörrar och växtlighet.

De pratar till mig och gör mig uppmärksam.

Så många dörrar det finns.

Så mycket bakom dörrarna.

Så mycket oanat.

Så mycket historia som utspelat sig vid varje dörr. Nyfikenheten väcks.

Oändligheten anas.

Växtlighetens höstskrud förgyller.

Säger, var inte ledsen, hösten rundar av växtperioden, ett sista fyverkeri innan vintern kommer.

Känn tillit.

Det som varit har varit.

Kommer aldrig igen, till gott och ont.

Känn tillit.

Det kommer en ny vår.

Lämna skräpet här.

Ta bara med godbitarna, bara det du behöver, in i nästa cykel.

Du väljer.

Du kan välja.

Glöm inte det.

Kram M