Mitt mediokra jag är ständigt påväg att upptäcka mer…

Hade jag varit en super fritidspedagog hade jag fortsatt vara det.

Hade jag varit en super biträdande rektor hade jag fortsatt vara det.

Hade jag varit en super förskolechef hade jag fortsatt vara det.

Hade jag varit en super mamma hade jag skaffat ännu fler barn.

Hade jag varit en super vän hade jag haft oräkneliga vänner.

Hade jag varit en super dotter eller syster så hade jag haft alltid haft super relationer med min familj.

Men jag är bara jag och jag är bäst på att vara jag och det vill jag vara lite överallt på många olika ställen, tillsammans med många olika människor för då blir jag ännu lite mer jag. 


Nyfikenhet inåt eller utåt?

Min nyfikenhet gör mig ibland stilla, tyst och nästan förlamad. Min nyfikenhet sätter mig ibland i rörelse och förändring. Det är samma nyfikenhet som gör precis motsatsen med mig. 

Min nyfikenheten riktas antingen inåt eller utåt. Det är skillnaden – men nyfikenheten att förstå och vidga förståelsen är densamma.

Tar ny riktning inom kort

Vem vet vad framtiden bär med sig? 

Efter en kort men lärorik och upplyst tid tar min min ledstjärna ny riktning och en ny väg påbörjas inom kort. Bakgrunden jag kommer få är välbekant men uppdraget är nytt och spännande. Det är inte heller denna gång enkelt att lämna, då nya människor än en gång har berikat mitt hjärta. Men av obotlig nyfikenhet vill jag vill ännu hellre öppna nya spännande dörrar…💕

Vetskapen om döden gör livet dyrbart

”Det är först när man blir medveten om döden som man börjar kunna leva på riktigt.” P Coelho ur boken Segraren står ensam.

På min höstpromenad dröjer orden sig kvar. Jag lyssnar gärna på ljudbok när jag promenerar eller när jag åker till och från jobbet. Det ger perspektiv, reflektion och nya möjliheter öppnar sig. Kanske dröjer sig just dessa ord kvar idag för att jag under den senaste tiden har blivi påmind om hur hopplöst livet kan kännas ibland. När relationer med dem man bryr sig om inte är de man önskar och alla dörrar känns stängda. När rädslan för döden kryper sig på och man inser hur kort livet är. Vetskapen om att min tid är begränsad för egen del och det är ingen självklarhet att de jag älskar mest av allt kommer finnas vid min sida för alltid.

Denna medvetenhet gör något med människan. Om vi bara kan stilla paniken och istället känna tacksamhet där vi just nu är, kan livet ges en djupare mening och lycka.

Vi behöver hjälpas åt i de svåra tankarna och rädslorna, som vi alla bär inom oss. 

Jag vill finns där för dem som står mig nära. Vi ser varandra i ögonen och kommer överens om att; Vi tar en dag i taget. Vi låter inte rädslan förstöra det vi har idag. Det räcker att vi tar hand om idag och planerar för imorgon – längre behöver vi inte blicka just nu. Idag har vi varandra. Vi gör det vi kan just nu, det räcker gott. Vi har tillit till att det blir bra. Det kommer att bli bra.

När jag kommer hem från promenaden märker jag att jag gör små saker som jag inte hade planerat innan. Lite extra kärlek och omtanke strör jag här och var, det förvånar mig en smula. Men det känns enkelt och självklart i stunden.

Vetskapen om döden gör livet dyrbart.

Jag vill känna att du behöver mig…

Endel ord är magi. En del ord öppnar dörrar. Som dessa;

– Jag behöver Dig. Inte för vad du gör eller vad du har. Jag behöver Dig, Du. Vi behöver inte vara överens, men det du säger berikar mig och vidgar mig. Jag blir nyfiken på att förstå mer om dig.

Att se en människa i ögonen och säga dessa ord skapar magi. Det är en gåva.

Orden som följer är minst lika viktiga. De vittnar om önskan en ömsesidig relation för att göra den stark, innerlig och hållbar;

– Jag vill känna att du behöver mig. Mina tankar, mina ideer, mina känslor – jag vill att du frågar efter dom. Jag önskar att du är nyfiken på mig och faktiskt tror att det finns något i mig som kan berika dig. Jag vill att du bjuder in mig som ett viktigt inslag i ditt liv. Det är allt jag önskar.

Orden yppades i veckan. Jag har ännu inte sett resulatatet. Men jag vet att de har gjort skillnad. Tårarna och ljuset i de trötta ögonen. Äntligen öppnades en dörr på glänt. Nu måste förtroendet vårdas och vattnas. Ett frö behöver värme, näring och ljusstrålar för att kunna skördas. 

Skam den som ger sig. Eller. Plötsligt händer det.  Ellee. ”Vänta dig mirakel”. 

Behöv varandra!

Kram Malin

Jag blir gärna orättvist behandlad…

”- Jag blir gärna orättvist behandlad för den goda sakens skull och om det gör en positiv skillnad. Annars är det en kraftig förolämpning och dumhet som råder.”

Det var en tanke jag blev väldigt medveten om i veckan. Mitt privata jag. Om det nu egentligen finns så stor skillnad mellan mina jag. Ibland kanske och ibland inte. För mig är rättvisa och orättvisa underordnat. Det centrala är syftet som handlingen görs i och det resultat man kan få ut av detsamma. 

Men att handla orättvist utan att kommunicera detta, och dessutom ställa till mer elände för alla det berör och skapa nya problem – det upprör mig. Att sedan tro att rättvisa är lösningen för min upprördhet är en ren förolämpling. Det är kommunikationen, öppenheten och att göra skillnad som är hållbar på sikt som jag starkt värnar om. Är det så svårt att förstå?

Jag blir gärna orättvist behandlad om det tillför något gott för någon annan åtminstone…

Kram Malin

Små ord och bilder inför höstens antågande

”Hösten är här. Montera ner, rensa upp, blås ut och blås bort. Skörda det lyckade. Slänga bort resten. Vila lite. Dröm nya drömmar. Planera en tanke. Klä tanken i ord. Smid nya planer. Det kommer en ny vår för sjösättning. Men varje skeende har sin agenda. Välkomna hösten.”❤️


”Denna dag är magiskt inbjudande. Känner mig välkommen och hoppas du gör detsamma. Alla är vi lika viktiga – det är lätt att glömma när vi känner oss små. Dagen välkomnar oss alla.✨”


”Fokusera på ljuset bortom snåren. Det må vara mörkt en stund men ljuset återvänder alltid. Leendet och värmen från en medmänniska kan göra underverk. Du kan göra underverk, just du, varje dag. ”


”Lika befriande det är att få krypa ner i sängen på kvällen och logga ut. Lika tacksamt är det att vakna upp på morgonen med klarare sinne och ny-påfylld energi att möta dagen. Inte alla förunnande att känna så.” ✨

Fredagsreflektion🐉4: ”det farligaste är att bli färdig alltför fort”.


Det är viktigt att vi lägger vårt fokus – vår kraft, tid och energi – på det som gör skillnad. 

Det kräver att vi kontinuerligt stannar upp och försöker förstå lite mer än vi förstått tidigare.

Mina fredagsreflektioner är till för just detta. Stanna upp en stund. Mitt arbete idag handlar just om att ta sig tid att förstå innan man tar nästa steg. Det är en förutsättning för en kvalitativ verksamhet och det är en förutsättning för en hållbar utveckling. 

Ibland får man intrycket att utveckling handlar om att springa så fort som möjligt, på så många bollar som möjligt. Jag tror inte på det. 
Allt för ofta blir det fort och fel. Allt för ofta gör vi en mängd saker utan att förstå nyttan. Vi gör mycket, men får förhållandevis lite output av det vi gör. 

Det är tid nu att öka medveten i det vi gör. Och när vi inte förstår – måste vi stanna upp och ställa oss diverse frågor. Är detta viktigt? Gör det skillnad? För mig eller för någon annan? Skapa en medvetenhet och en meningsfullhet.

Om det inte är meningsfullt äter det bara upp min tid, kraft och energi till ingen nytta? 

Kanske är det så, att mycket av det vi gör faktiskt är av största vikt – men förstår vi inte det blir det ändå meningslöst. Det är medvetenheten som är det centrala. Det är utifrån den vi fattar nya beslut. 

Närvaro

”Människans sinne är så splittrat, det far hit och dit och kan inte finna ro. Det första du måste göra är att lära dig koncentrera dig. Så att du kan samla ditt medvetande till en enda punkt.”
Dala lama
Att koncentrera sig, fokusera och samla ihop sig är en svår konst. En konst som kan skapa underverk. 

”Barnen är perfekta att träna på. Var helt och fullt närvarande när du är med dina barn. Låt alla andra tankar vara, var bara med barnen. Det är den bästa övningen. Får du fem minuter över – andas in och andas ut.” D L

Min egen sanning 

Startar dagen med lånad visdom. ”Varje grupp (familj, arbetsplats, religion, land osv ) har sina kollektiva antaganden, med dem bygger vi antingen allianser eller skapar murar för att hålla andra borta. Vi mot dem, motsättningar byggda på luft. Vi använder lånade sanningar för att slippa möta våra egna personliga. Egentligen bygger vi murar kring oss själva och mister kontakten med dem vi är. Tillslut vet vi inte längre vilka vi själva är. Tvärt emot vad allt egentligen handlar om. Att möta sig själv och sin egen sanning bortom andras föreställningar.”

Filosofisk morgon med vackert himlaspel. ”Betrakta dig själv som ett oändligt landskap som du kan gå på upptäcksfärd i men aldrig kommer att kunna rita en tillförlitlig karta över. Du förändras. Varje val, varje handling du medvetet eller omedvetet utför formar om dig.” 

 ”Varje gång jag handlar efter min egen vilja, om så i det allra obetydligaste frågorna, stärker jag min egen unika existens.”

Våga vara pinsam

”Du måste våga trotsa sina inre gränser. Som att komma hit i spöregn…Du måste vara modig, inte avstå för risken att vara pinsam. Genom pinsamhet föds mod föds utveckling. Det lilla streck som är vår tillvaro får större sfär. Vi blir så mycket mer, vår värld blir så mycket större.”

Veckans fredagsreflektion 2🐉

Saker och företeelser är många gånger inte vad de ser ut att vara vid första anblicken. Vi behöver ha nyfikenhet och tålamod för att blicka bortom det självklara. För att få syn på, försöka förstå och lära för att kunna göra skillnad. Det handlar om att hitta det som faktiskt gör skillnad och skapar förbättring. Ett pussel är sällan en pusselbit. Det är omöjligt att lägga pussel om vi inte har rätt pusselbitar. Detta är mitt nya arbete – vilken otroligt förmån.

 #🐉 #veckansreflektion #nyfikenhet #nypåjobbet #vecka2


Weekly Friday reflektion.🐉

Things are often not what they appear to be at first glance. Curiosity and the patience to look beyond the obvious. Spot, try to understand and learn to make a difference. Find what actually makes a difference and create improvement. A puzzle is rarely one piece puzzle. We find it difficult to put the puzzle togerher if we do not have the right pieces of the puzzle. 

This, I get to work with – the incredible privilege.

Min begränsade förståelse

”När jag en gång sett, har jag svårt att sudda ut den bilden.

När jag en gång förstått, har jag svårt att få oförståndet tillbaka.

Ibland hade det känts enklare, på kort sikt, att vara kvar i gårdagen. Men det hade aldrig blivit bättre för framtiden.

För det som är, det är. Oavsett om jag ser och förstår, eller inte. 

Först när jag har öppna sinnen kan jag vandra på den väg som för mig framåt mot den verklighet jag söker.

Därför har jag börjat vara modig att se det som är. Därför ligger min tillit i det som ska ske. 

Jag har förstått att jag kan inte alltid kan se bakom vägens krön. Det betyder inte att vägen tar slut. Det kan snarare betyda oanade möjligheter och överraskningar som utmanar min fantasi, kunskap och förståelse. Jag är ju bara en människa och världen är så mycket större.”

Albena i Bulgarien – svalornas näste eller landet ”det-är-inte-så-nog”

img_3738

Vi har kommit till en plats som är en spökstad större delen av året. Men den har just slagit upp portarna och bjudit in gäster till sitt sommarparadis, där de största tillgångarna är två.  Den fantastiska långa/breda sandstrand med ljus finkornig sand och blå/grönt, lagom salt vatten. Det andra är klimatet, ett stabilt soligt väder med 25-30 grader. En liten ort som inte lever ligger i träda en större del av året blir inte blir ompysslad och får kärlek, den blir lite trött och rätt sliten. Det mesta byggdes upp på 80-90 talet och har bara bättras på, men det är som att kliva tillbaks i tiden. ”Det är inte så noga” – det är inget som är perfekt och bara det funkar hyfsat, tycks man tänka. Den trötta lilla orten kompensera med lek och stoj. Det är som man har tänkt att ögat istället ska dras till färggranna attraktioner och shoppingbasarer. Semestern ska helst vara en kontrast till vardagen och här är det lek och att färdas fram som gäller, tycks man säga. För att leka finns allt från en stor mängd 1:a klassiga tennisplaner – som nog är det enda som sköts pedantiskt här. Därutöver finns minigolf, studsmattor, beachvollybollplaner, pysselbord (måla din egen gipsfigur, trä ditt halsband, fyll din sandflaska, glittra, måla…), fläta håret, hoppborgar, radiobilar, buggecart, minibergbana, små båtar, flipperspel, airhocky, hamsterboll i poolen, paraflying, bananbåtar, 3D simulator, 6D simulator osv. Listan är oändlig. 


När jag ser hotellets badvakt hajar jag till, trodde den sorten var utdöd – men den har bara blivit mycket äldre. En uppblåst överkropp som gör att armarna inte har full rörelseförmåga, en knuten snusnäsduk på huvudet, linne, tatueringar och stora stora maffiga guldkedjor runt halsen. Tänk honom in action som livräddare…


 Vill man färdas längre, se mer av Bulgarien, finns såklart utflykter utanför orten vilket nog är att föredra så man vidgar sina vyer. Det skulle jag velat gjort för jag tycker om att se lite vardagsliv på mina resor. Men inom orten kan man färdas på oändliga sätt; sightseeingtåg, häst och vagn, elcyklar, cykelvagn, golfbilar osv. Man behöver således inte vara sysslolös här i Albena, Bulgarien. 

Maten är ”inte så noga” det är inget storslaget men ok. Det är inte lagat med själ och hjärta, utan mer ihop slängt lite och generöst framslängt. Men endel smakar oväntat riktigt bra. Människorna är trevliga, men inte onödigt trevliga, ”det är inte så noga.”


Gillar Libary on the Beach, helt enkelt skåp med hyllor av böcker som man kan låna på stranden. Genial idee. Bulgarien är ändå prisvärt även om Albena ska vara lite dyrare. En öl och två läsk till middagen betalar vi 45kr för totalt. En fylld stor pannkaka på stranden 15kr, glass från 8-30kr, pizza 30-45kr. Lån av dubbelcyckel 60 min 75kr,  häst och vagn 45 min 250kr, minitåget 45kr ( alla aktiviteter inkluderade mig och tre barn). Men priserna skiftar så det gäller att vara lite uppmärksam.


Bulgarien och svarta havskusten är framför allt sol och bad. Ibland är det bara det som behövs, och då är detta ett ypperligt ställe att resa till. Bara ta det lugnt och hänga. Eller spela lite volleyboll på stranden. Leka lite. Det finns gott om plats, i alla fall så här i början på säsongen. Det gjorde att vi aldrig behöver ha bråttom för att få en solstol eller hinna med det vi ville göra. Det är positivt.


På Landvetter flygplats fick jag råder att använda mina Euro i Bulgarien och inte växla dem. Det ångar jag. Inte helt enkelt, definitivt inte alla som tar euro som betalning. Ibland görs det väldigt motvilligt, ibland verkar det som man hitta på en egen kurs ” det är inte så noga”. Vilket ofta innebär att jag skulle förlora en hel del vid varje köp. Mycket enklare med deras egen valuta Leva, det är min upplevelse.


Albena har ett fritt wi-fi som gör att man kan ha uppkoppling var man befinner sig under dagen, det är toppen. Men det funkar bra ibland och inte bra ibland. Kommer och går hela tiden, så det är väldigt opålitligt. ”Inte så noga helt enkelt”.


”Det är inte så noga,” som sagt. Fast ibland är det ju det. En fanta, som ser ser serverades i flaska och utan is, smakade konstigt vid middagen på hotellet. En kort stund senare uppkom det kraftiga magsmärtor på kvällen för min äldste. ”De e la inte så noga”. Jo, det är inte ok. Nu ber vi dem öppna burken/flaskan så att vi ser att ingen hittar på något. Betalade med Euro och fick tillbaks alldeles för lite växel, även det på hotellrestaurangen.  ”De e la inte så noga”. Jo, det är inte ok att luras, och blickarna innan samt servitörens undvikande beteende gjorde att jag var observant och kunde rätta till misstaget. Fick tillbaks min euro och satte upp det på rummet istället. 

Lite jordnötter hamnade helt plötsligt i den tredje desserten. (Vi hade ätit två innan av samma sort utan jordnötter och helt plötsligt låg det jordnötter istället för krisp i den tredje).”De e la inte så noga”. Jo, det är det när man är allergisk. Då reagerar man direkt, smaklökarna är superkänsliga. Iväg på lördag kväll till receptionen och sedan Apoteket. De kraftiga magsmärtorna och ont i lungorna lägger sig så småningom. Lite bamsehonung från Apoteket i Bulgarien och lite nyponsoppa hemifrån lindrar i magen. Man känner sig ganska liten och hjälplös som förälder när barnen blir sjuka, inte minst långt hemifrån. Den oroliga stämningen lägger sig så småningom. Det blir bra. Han blir bra. Dundermediciner gör underverk på mindre än ett dygn. Men vi äter aldrig där igen. Fick lite plåster på såren av hotellet när jag klagade som kompensation.


De sista dagarna när alla är friska spenderar vi på den härliga stranden med sol och fantastiskt bad i stora vågor. Vi har stormtrivts på stranden, så dagarna blir långa. En dag hyrde vi en härliga himmelssängen och njöt i fulla drag, det var svårt att slita sig när klockan tickade iväg. Alo Veran är en räddare efter denna dag.


Albena är ändå svalornas näste. På hela hotellet fanns svalnästen. Över hissen, i korridorerna osv. De bygger väl sina bon under våren och ruvar sina ägg. Lagom till turistsäsongen så kläcks äggen och ungarna behöver full uppbackning. Svalorna flyger in och ut för att mata sina ungar. Ett litet golv fäst under svalbordet vid hissen för att undvika bajs på turisterna. Avspärrat i korridoren under svalborden för att undvika olyckor. Turisterna är välkomna men det egentligen svalornas näste – Allbena.


Slutligen har jag en liknande känsla när jag är i Bulgarien som när vi var i Turkiet och Egypten – jag känner mig inte riktigt hemma. Vi klickar inte helt. Med skillnaden att människorna är inte alls lika påflugna här. Bra resa, men inget resmål att längta till igen. Vi är ganska färdiga med varandra, tar med mig de goda minnena, allt roligt vi gjort och upplevt tillsammans och de lärdomarna vi fått. Det har varit en härlig, utmanande ,omtumlande och spännande upplevelse att resa med tre barn (13,12&1,5). Men ångrar det inte en sekund. Både jag och barnen har växt en smula för varje dag vi varit här. Blir det någon mer gång vi reser på detta sätter så väljer jag ett resmål jag är mer bekväm med, något med mer blandning mellan vardagsliv och turism, och jag väljer definitivt bort buffébord på alla framtida resor, inte är ett dugg tryggt och enkelt utan tvärt om – tråkigt. 2,50Tim flygresa är dock väldigt positivt. 

Världen är stor att fortsätta upptäcka, så framöver får det bli nya resmål. Imorgon reser vi hem och barnens pappa (å min man) kommer få den största kramen han någonsin sett.

Firat födelsedagen sedan kl 4 imorse då detta mycket glada gänget blev lämnade på Landvetter av femte familjemedlemmen (eller andra om man ska vara åldersmässig) Roger Hemberg . Inget är självklart med tre viljestarka barn och en hopplös mamma men allt har förflutit över förväntan. Landade i åskoväder och kom till hotellet som dränkta katter och med väskor som inte var tillräckligt täta. Installerat oss, rekat närmsta omgivningarna, ätit gigantisk middagsbuffé med mkt efterrätt o glass. Lille K somnade nyss varit vaken sedan 4:15 (30 min sömn på flyg och 20 min på bussen) – måtte sova gott i natt. De stora spelar på balkongen och musik ljuder från restaurangerna nedan och det där välbekanta semestersorlet. Resdagar i all ära men finns det något bättre än att runda av dagen och få vakna upp till dag 2 – nu är vi här och imorgon blir det värme och sol. Tack för alla grattis hälsningar under dagen, er omtanke värmer mig.❤️