I förskolan sker magi i möten…

Förskolan är fantastisk!

Den tredje dagen på överskolningen till nya förskolan med K kommer förskolläraren fram till mig och säger. – Nu har jag och K pratat och kommit överens om att du kan gå en stund så leker vi idag. Du kan komma och hämta honom efter lunchen. En strålande glad K studsar fram ge mig en kram och vinkar hejdå, som om det var det mest naturliga och självklara i världen.

Blir så varm i mammahjärtat ❤ när förskolan på riktigt jobbar tillsammans med barnen på barnens villkor, då verkar allt så enkelt. ❤

Detta är varför jag älskar förskolan och deras/vårt oerhört viktiga arbete – där sker magi i mötena. ❤

Nystart & Nyfikenhet

Nystartat denna veckan. Börjar bli rutinerade på nystart. Tredje gången på ett år. Tycker väldigt mycket om känslan. Nyfikenhet. Gå in med öppna ögon. Känna in. Försöka förstå delar. Få ihop till helhet. Strukturera och sortera. Lära känna nya spännande och fantastiska människor. Det slår mig omedelbart och gör mig varm i hjärtat. Det finns så många varma, kloka och fantastiska människor. Det är en ynnest att få arbeta tillsammans och upptäcka allt detta.

När man hamnar på rätt plats kommer tankar och idéer i ett enda flöde. Man känner sig energifylld. Det finns ingen tristess. Tiden är enkel att fylla. Det ena föder det andra. Så har min vecka varit.

Tar en lite paus. Har ett annat uppdrag. Familjeuppdrag på hemmaplan. Låter veckans upplevelser få landa in och ägna mig åt reflektion. Ibland är det bra att jag måste bromsa in, sticker annars lätt iväg alldeles för lång.

Tycker mycket om mitt liv just nu.

Nystartartar och är nyfiken!

Kram malin

Nalle Puh

Avslutar ännu ett kapitel

Det nuvarande kapitlet går mot sitt slut. Det finns en sorg i avslut, men också en lättnad. Det som har varit har varit och kommer aldrig igen. Avslut är att tillåta sig sätta punkt och att lämna saker bakom sig. Det handlar om att helt och fullt förflytta sig in i något nytt med själ och hjärta. Det är befriande och spännande, men också tomt och märkligt. Det finns en trygghet i det som är. Det finns oanade möjlighet er i framtiden.

Det finns kontkreta avslut där man byter arbete, flyttar eller på något sätt lämnar ett liv bakom sig för något annat. Men det finns också mindre konkreta avslut som inte syns för blotta ögat, personliga avslut som är känslomässiga  och själsliga kapitel. När man kommer till vägskäl kring vad man önskar vidare i livet och vad som ska styra framtida val. Tidpunkter när det är dags att göra upp med sitt bagage och släppa rädslor, ångest och negativa känslor som har med gamla erfarenheter att göra. Deras grepp ska inte längre påverka framtiden utan de hör till en svunnen tid.

Hur vet man vad som är vad? Det vet man inte alltid! Men med tiden lär man sig känna igen vad som är vad. Får minnena kommer åter och blir slutligen kända och uppenbara. ”Nu kom den känslan tillbaka, den känner jag igen – men du hör inte hemma här – du är ett minna av något annat.” Man lär sig ställa frågor när reaktioner inte stämmer överens med händelser. Då finns det ofta något annat bakom. Vad handlar det egentligen om? Vad är det som inte stämmer här?

Ett kapitel avslutas här med och jag står beredd att kliva in i ett nytt. Vad jag ska göra och var min plats är, spelar inte längre någon roll. Jag vill bara vara där jag behövs – i det lilla eller i det stora. Det spelar ingen roll och det är en enorm frihet. Vad framtiden för med sig vet man aldrig, men hur jag vill ta mig an den det vet jag och det kan jag påverka. Det är det som skapar förutsättningar för ett hållbart liv…

Det vi fokuserar på får växa

Det finns så mycket glädjeämnen om jag/vi väljer att se och fokusera på det. Det får bekymmer och oro att blekna något – balanseras och ges rätt proportioner. ”Det är lätt för dig att säga”, hör jag en röst säga. ”Det är inte lätt, svarar jag, men det underlättar enormt.”

Eftertänksamhetens stund

Allt sker av en mening och har en särskild betydelse – om man väljer att se det så. De egna önskningarna och förhoppningarna har sina begränsningar. Ibland vill livet lite mer och lite större – vid första anblicken kanske det inte syns. Men har vi tillit och hänger med är det precis vad vi kommer få uppleva. Idag är jag eftertänksam och tänker jag att det är precis så det har blivit och det är precis så det kommer att bli. ❤

Sol, blommor, trädgård, leenden & omtanke är som bomull för själ & hjärta. 

Livet är, för många av oss, alla nyanser på en och samma gång. Jag berörs på djupet när någon väljer att tro illa om mig/andra utan att ens ställa en fråga, försöka förstå eller vilja förbättra situationen. Det gör fysiskt ont i mig. 

De flesta av oss människor vill varandra väl och bryr oss om varandra- det är liksom själva drivkraften och meningen med livet. 

Det kan vara obekvämt att få omtanke och uppmärksamhet – men tystnad är värre. Budskapet i ord och handling når inte alltid fram till den man önskar för att dörren är stängd. 

Skulle vilja glänta på endel dörrar – önskar ett mirakel!❤

Träningsläger i att hantera fel som lärdomar och möjligheter 

– Jag vet inte vart vi ska, men jag känner på mig när det blir fel. 

 -Det är tur att det blir ”fel” ibland, för då kan det bli bättre än man tänkt sig.

-Jag litar på dig, och skulle det bli fel så hjälper jag till.

– Det är inte lätt att göra rätt, när man inte vet hur man ska göra.

Att känna på sig sina fel, erkänna sina fel/misstag och hitta nya möjligheter och lösningar – det är viktiga egenskaper för ett hållbart liv. Det är bra att få träna på det. Ett bra sätt att hjälpa andra är att samtidigt träna sig själv. Genom det kan vi vara en förebild och förebilder är viktiga när vi ska lära. Vi måste leva som vi lär och vi måste lära som vi vill leva. Förebilder skapar trygghet, tillit, mod och kreativitet.  


Vi är på resa, 
min nyblivna tonåring och jag, på tu man hand. Förrutom att jag vill att vi ska ha roligt, umgås och uppleva mycket tillsammans har de inledande fraserna redan blivit temat för resan. De har fångats in i ett viktigt budskap som jag genom nedanstående text kommer ta med mig hem och som jag vill och önskar att hon bär med sig vidare genom livet.

” Det blir fel eller det blir inte som man tänkt sig ibland och det märker man oftast själv eller ibland blir man påmind genom andra.  

Ibland är ett fel inte ens ett fel utan bara den egna eller någon annans känsla eller rädsla för fel. Se det då för vad det är, lägg det åt sidan och gå vidare. 

Blir det fel är det bara att rätta till det om det behövs. Ibland behövs det göras på ett nytt sätt och då kan det kan bli ännu bättre än man tänkt sig från början. 

Fel är nödvändiga lärdomar eller förbättringsmöjligheter – inget annat. 
Fel säger inget om dig som person, men de hjälper dig att talar om något för dig som du kan tänka på eller förbättra. Genom hur du hanterar dem visar din ödmjukhet, din styrka och din kreativitit. Det är det som är du och du är otroligt viktig för väldigt många.

Kram Mamma”


Hur ofta tänker du på att du andas och tänker?

Att ta sig tid att andas och tänka – ses som lyx av många. Hur blev det så?Att ta sig tid att andas och tänka – är inte lyx det är livsnödvändigt. Eller hur?

Att ta sig tid att andas och tänka/vara medveten är ett av livets grundläggande behov. Inget annat!

Att ta sig tid att andas och tänka/vara medveten är inget man tar sig tid för – det är ett sätt att leva. Varje dag och varje minut.

Att leva genom att andas och tänka/vara medveten är att leva lite mer och lite större – inte för att det är nödvändigtvis enklare men det är berikande, förlåtande och uppskattande. 

Det finns platser, situationer och människor som underlättar. Börja där – men fortsätt sedan vidare genom att andning och medvetenhet oavsett omgivning. 

Att ta sig tid att andas och tänka är att börja leva genom andning och tanke/medvetenhet/närvaro. Det är helt gratis, du har det inom dig och amltid med dig. När andning och medvetenhet blir livet så vidgas världen och trygghet. Nya möjligheter och dörrar öppnas – mod att leva lite mer och lite större.

Kram M

Om att välja den egna vägen trots motvind

Ibland är det svårt att förklara för andra varför man gör de val man gör. De är liksom inte logiska, de följer inte något invant mönster, de tycks ogenomtänkta. Har du känt så någon gång, men ändå starkt förvissad av att det är rätt beslut du vill fatta – att något gömmer sig bakom hörnet som ännu inte syns. Verkar det märkligt? Litar du på din intuition och väljer den oväntade vägen trots att du inte riktigt vet varför? 

När det känns lätt är det rätt. På ett sätt stämmer det väldigt bra. Det är enkelt att fatta beslut när alls pusselbitar faller på plats och det på något vis känns som att dörren öppnar sig självt – alla tvivel är som bortblåsta.
Sedan finns det vägar som ser väldigt enkla ut och förordas av dem bredvid, men det finns ändå ett enormt inre motstånd imom en som är svårt att förklara. Även om möjligheten tycks vara en dröm så finns ingen entuiasm eller glädje. Litar du då på din intuition eller lyssnar du mer på andra?
Jag lyssnar just nu på min intuition. Jag litar på att jag gör de val där jag just nu kan göra mest nytta och att jag får göra nya val när det är dags. Det kommer att bli bra, det brukar alltid bli bra. Ser fram emot morgondagen med nyfikenhet och spänning.

Kram M

Hela tiden ha mod att leva lite mer och lite större

När uppskattar man tillvaron som mest? Kanske är det de perioder i livet när man inte tar livet och lyckan för självklar. När man obarmhärtigt stått öga mot öga med mörker, sorg, död, rädsla eller ondska. Då blir kontrasten till det vackra, det fria, det modiga och det kärleksfulla så mycket större. 
Jag har den senaste tiden varit i en torktumlare, av olika anledningar, jag inte själv kunnat påverka – mer än hur jag förhåller mig till den. Den har skakat fram alla möjliga känslor både av situationerna i sig men också genom minnen som gör sig påminda. Ibland är det svårt att veta vad som är vad.
Jag har också berörts djupt den senaste tiden av andra människors prövningar, utmaningar, olycka och svårigheter. Både generellt av det som händer i vår oroliga omvärlden men också genom människor som står mig nära eller som jag oväntat har hamnat nära. Jag har haft lätt till tårar av både sorg och glädje.
Oavsett nyans på känslorna så är det ”bara” känslor och de ligger väldigt nära varandra. De har ibland samma utryckssätt genom att lamslå oss, stanna upp och får tårar att rulla. 
Det vi förväntar oss att se är vi oftast mycket mer öppna för. Vilket har till följd att vi så lätt fastna i onda och goda spiraler – där vi tror att världen ser ut på ett visst sätt. Vi glömmer att vår verklighetesuppfattning baseras på våra egna bilder utifrån de förväntningar och erfarenheter vi har. 

Det är därför viktigt att vi är öppna för att överraskas av det oväntade. Genom det oväntade blir vi påminda om livets olika nyanser så vi inte fastnar i enkelspåriga spiraler.
Därför är fakta, vetenskap och den sociala samvaron med andra människor som är olika oss själva av stor vikt för oss. För att ge oss perspektiv för det vi ser, tror och känner. 
Vad är hållbart? Vad är hanterbart, begripligt och hur skapas meningsfullhet? Kanske genom att hela tiden ovärdera denna komplicerade värld. Kanske genom att hela tiden våga leva genom alla nyanser. Kanske genom att hela tiden utgå från kärlek. Kanske genom att hela tiden ha mod att leva lite mer och lite större…
Kram M

Får man vara vilken ledare man vill?

Hej!

Har i veckan funderat en del över ledarskap. Vilket ledarskap andra förväntar sig att man ska leverera. Och på det ledarskap man själv önskar leverera, och varför. Jag har funderat över hur man balanseras detta och ändå kan vara genuin i sitt eget ledarskap.

Jag fick i veckan beskrivet för mig hur en bra ledare kan vara. Ett tips om att det vore önskvärt att jag levererar fördjupad kunskap kring ex teorier och forskning. Att det vore önskvärt stt jag därefter för meta diskussioner med medarbetare/kollegor för att det är intressant och öppnar sinnet. 

Det hände ingenting med mig. Meningslöst. Varför? Vad? Bara för att? Det står inte högt upp på min agenda just nu. Mina tankar gick i helt andra banor kring vad jag ville bidra med och jag förklarade det i samtalet, men det kändes som dåliga ursäkter och jag började tvivla. Jag funderade mycket på detta efteråt. Varför vill jag inte detta just nu? Varför ville jag något annat? För andras skull? För min egen skull?

Det finns många ledare som är bra på detta, karismatiska med stor kunskap. För mig är det ibland mer en föreläsare eller lärare. Jag är inte det. Många av de jag jobbar med är mycket mer kunniga än mig i olika frågor och mycket mer karismatiska. Jag tar gärna del av forskning, teorier, erfarenheter, tankar, politik  och det som händer i samhället. Men har aldrig ett behov av att brilliera med den kunskapen, det har jag alltid låtit andra stå för och jag har hållt mig tyst i dessa sammanhang. Det är inte ens säkert att den kunskapen dröjer sig kvar så länge i mig att så jag fullt kan återge den. Jag har varit ledsen för det och känt mig tom. MEN, när jag nyfiket tar del av annat förändras, utvidgad mina egna tankar. De tankarna och den förståelsen jag får kopplar jag gärna till den verklighet vi befinner oss i , till den framtid vi står inför och till den bakgrund vi har. Jag tycker om att tänka – väldigt mycket. Det är de tankarna jag gärna vill förmedla och låta människor spegla sig i. När jag började förstå och acceptera det bröts min tystnad. Då ville jag inte längre vara tyst för den ende som kan leverera mina tankar är ju jag. Oförmäter kan tyckas, men jag vill jobba genom mig, inte genom att hänvisa till andra. Teorier använder jag gärna i olika frågor för att skapa bärighet och perspektiv i mitt arbete. Men mitt ledarskap är inte upphängt på teorier – mitt ledarskap är jag och så måste det vara annars är det inte på riktigt för mig. Det känns inte äkta. Så länge jag är mig själv spelar det ingen roll att lyckas eller misslyckas. Allt är i slutändan viktiga erfarenheter och nödvändiga vetskaper framåt. 

Jag har inget självändamål att vara ledare. Jag vill inte leda för att andra ska få något av mig som jag vill ge (som en lärare som har ett ämne att förmedla). Jag vill leda av helt andra skäl. Jag vill att alla ska vara nöjda med den de är och känna att de får förutsättningar att tillsammans prestera, växa och utvecklas utifrån de mål som organisationen och verksamheten satt upp. ALLA ska känna sig stora, viktiga, värdefulla och modiga. Det är en kraft i en framtida organisation. Det ska vara enkelt och lätt att göra rätt. Det är känslor av rädslor, meningslöshet och att inte höra till som är destruktiva. Vi har inte råd med det. För att jobba för det ovanstående och motverka det sistnämnda är jag beredd att gå i motvind, för för mig finns det inget alternativ. Att försöka åstakomma stordåd om man inte har rätt förutsättningar är extrem tidsslöseri. 

Allt detta blev uppenbart för mig, en viktig vetskap framigenom som jag bär med mig nu. Vi speglar oss i andras frågor och andras behov/önskningar – vi har alltid ett val att bli mer oss själva eller försöka motsvara eller likna de förväntningar vi möter. 

När mitt ledarskap fungerar som bäst och fått genomslag behövs jag inte längre, då är det dags att dra vidare. 

Vem är du?

Vill du vara en ledare eller vill du leda? Vad är det primära? Går det att särskilja så som jag gör? Och vad händer när man gör det? 

Vill jag vara ledare? Vägvisare? Är jag kunskap och teoribaserad? Vill jag delge andra mina egna tankar eller det jag tagit del av och som en lärare förmedla och inspirera? 

Jag vill leda andra eller förmedla till andra? För mig är svaret enkelt. Jag vill ta fram det bästa ur varje individ, skapa förutsättningar och arenor för förändring? Jag vill genom mina egna handlingar och genom nyfikenhet, utmaningar och bekräftan leda/finnas för andra? Kan jag leda som den jag, är med de tillkortakommanden jag har – men leda genom personlighet, närvaro och klokskap? Då vill jag fortsätta göra det.

Är du ledare eller vill du leda? Vem vill du ha som ledare själv? För det är också olika, varken fel eller rätt. Vi ser upp till olika människor.Men vi är alltid bäst om vi får vara oss själva och respekterar andra för det de är och förhåller oss till det.

Jag vill lyssna och lära, vara en lärande ledare mer än ledare som lär. Är det ok för dig?

/malin

Godnatt

Ut på upplyst väg idag. Vandrat mellan det stora och det lilla, mellan det kända och okända. Många kära återseenden, vägar som korsas igen. Möten dröjer sig kvar i minnet. Människor är viktiga. Det som egentligen är viktigt är människor. Godnatt✨.

Out on the enlightened path today. Walked between the large and the small, between the known and unknown. Many cherished reunions, paths cross again. Meetings linger in memory. People are important. What’s really important is people. ✨.

Söndag kväll.

Söndagkväll går mot sitt slut. Dags att släcka lampan och vända sig inåt. Det känns i kroppen att det är något jag borde förstå som jag ännu inte förstått. 


Sunday night is about to end. Time to turn off the lights and turn inward. The body tells me that it is something I should understand I have not yet understood.