Gratitude and Love

Tänk om man kunde få människor att förstå hur mycket man tycker om dem och hur mycket de betyder för en! Avslutar en varm dag med ett varmt hjärta och känner stor tacksamhet för minnen och nuet som varit. Fantastiska pedagoger i Vinninga och Filsbäck med ständigt fokus på vårt välbefinnande, vår nyfikenhet och att värna om demokrati. Aldrig mer aktuellt än just nu i den värld vi lever i!
Tack💖💖💖💖💖för allt, alla utvecklande år, för en trevlig kväll, god mat och en helt ljuvlig bukett.
(Pion=fånga dagen, nu är det bra)

What if you could get people to understand how much you love them and how much they mean to one! Finishing a warm day with a warm heart and feel great gratitude for the memories and the present. Great educators/teachers in Vinninga and Filsbäck with a constant focus on our well being, our curiosity and live thrue democracy. Never more relevant than right now in the world we live in! Thanks 💖💖💖💖💖 for everything, all the developmental years, for a very nice evening, good dinner and an lovely bouquet. 

(Peony = seize the day, now is good)

Why? Because.

Varför? Därför. Det räcker. Ibland dyker meningen upp i efterhand. Då vet du. Känn tillit. Det som sker är det som ska ske. 
Why? Because. It should be enough. Sometimes pop sense in retrospect. Then you know. Feel confident. What happens, is whats suppose to happen.

Throw yourself

That’s why I’m choosing the job as a Business Controller at Children and Education Administration in Skara. Starting 1/8. Two months holliday with the family left to enjoy. Then, Chapter three are too be written in my life book.✨

Nya kapitel i boken skrivs – förbereder kapitel 3

Du som följt min blogg sedan begynnelsen 2012 kommer kanske ihåg ett av de första inläggen som skrevs. Det var ett farväl och avslut, men också en påminnelse om att den tid man lägger bakom sig, en period i ens liv,  är en del av någonting större. Kanske är det inte ett avslut som det tycks verka, kanske är det man varit med om bara en inledning, kanske finns det mycket mer bakom hörnet i den framtid vi inte kan ana…

2012 avslutades Kapitel 1, det var en historia i mitt liv men också starten på någonting nytt. Det var en inledning och en bakgrund som hade till syfte att beskriva vem jag egentligen är, vart jag kommer ifrån och vart jag stod just då. Jag fick hjälp av en mycket god vän och en fantastisk människa att komma ur min bubbla och stå stadigt på jorden.

Därefter påbörjades Kapitel 2, i detta kapitel börjar historien på riktigt. För min egen del flödar orden och tankarna, mycket av dem finns samlade i den här bloggen. Ideer och tankar sätts på pränt, görs till verklighet, stöter mot andra, bollas tillbaka, försvinner, planteras och växer. En historia som delar sig i flera parallella historier som kan verka till synes fristående. Många har jag inte en aning om, endel äger jag själv. De handlar om att på alla plan i livet arbeta hårt utifrån att vilja göra skillnad. Att skapa förutsättningar. Att brinna och tända eldar. Att rensa bort ogräs och så nya frön. Att bygga lag och skapa relationer. Att vara en del i samhället och tydliggöra sitt och andras uppdrag. Att skapa tillgång till  hela sin potential och verka på flera plan och i olika dimensioner. Det finns flera fantastiska människor här som varit oerhört viktiga för mig och de har en viktig plats i mitt hjärta. Kapitel 2 var inget bananskap och ingen räkmacka. Men ur kaos föds kosmos och det vi inte trodde var möjligt. Det krävs mod att våga vara i kaos, men modet skapar tillit till att överleva och tro/uppleva under/nya möjligheter. Kapitel 2 har öppnat många stängda dörrar och gett tillträde på nya rum. Det har skett genom att utmana det självklara och ta faighter – om och om igen genom att vara normkritisk.

I Kapitel 3 skulle spänningen byggas upp, var det tänkt, och det oväntade skulle ske. Det som ingen kunnat förutsäga, eller…? Jag tror vi står här nu. Vägar korsas på nytt, gamla vägar mötes och nya ansluter till. Vad händer om allt man lärt sig sätts ihop i ett pussel? Vilken värld visar sig då? Om man tillför ytterliga spelare? Det återstår att se…jag känner en stor tillit och förväntan…det kommer bli bra…

If you have followed my blog since the beginning in 2012 may remember one of the first posts that were written. It was a farewell and finish, but also a reminder that the time you put behind it, a period in one’s life, is part of something bigger. Perhaps it is not a conclusion that it appears to act, perhaps you have been through only a prelude, perhaps, there is much more behind the corner in the future we can not imagine …

2012 was completed Chapter 1, it was a story of my life but also the start of something new. It was an introduction and a background that aimed to describe who I really am, where I come from and where I was right then. I was helped by a very good friend and a great person to get out of my bubble and stand firmly on the ground.

In Chapter 2 the story begins for real. For my own part, the words flowing and thoughts, a lot of them are gathered in this blog. Ideas and thoughts put in writing, made into reality collides with others, is handed back, disappear, planted and growing. A story that splits into several parallel stories that may seem apparently independent. Many I have not a clue, portion, I own myself. In all levels in life, working hard wanting to make a difference. Creating the conditions. Burn and ignite fires. To clear away weeds and so new seeds. To build teams and create relationships. To be a part of society and clarify their and others’ behalf. Creating access to their full potential and work on several levels and in different dimensions. There are many great people who have been extremely important to me and they have an important place in my heart. Chapter 2 was not a ”banana ship” and no ”shrimp sandwich”. But from chaos born cosmos and that we never thought possible. It takes courage to dare to be in turmoil, but the courage to create trust in the survival and faith / experience during / new opportunities. Chapter 2 has opened many closed doors and given access to new rooms. This has been done by challenging the obvious and take faighter – again and again by being the standard critical.

In Chapter 3, the tension built up, it was thought, and the unexpected to happen. What nobody could predict, or …? I think we are here now. Paths crossed again, old roads and meeting new connecting. What if everything you have learned are put together in a puzzle? What world turns out? If one adds extreme players? It remains to be seen … I feel a great trust and expectation … it will be fine …

Mod och självrannsakan


Välkommen tisdag tillsammans med den härliga våren. Saknaden har varit stor. 

Dagen har hittills bjudit på perspektiv, frågor och funderingar. 

Är vi rädda tar vi gärna omvägar? Vi slipper helst utmana det som är svårt. Ex. En rädsla för att precisera vad vi faktiskt uppnå och rädsla för kravställan – gör verkligheten svår att hantera då vi lätt famlar i en dimma? 

Vi ställer krav på våra barn att vara modig och självrannsakande – hur är det med oss vuxna egentligen? 

Dags att landa i lite reflektion – har spanat in min plats för att få låta bitarna falla på plats. ☀️☀️☀️
Welcome Tuesday along with the glorious spring. The loss has been hard. 

The day has so far invited the perspectives, issues and concerns.

Are we afraid we will gladly detours? We do not whant too challenge th things that is difficult. Ex. A fear that precisely define what we actually whant to achieve  – makes reality hard to deal with when we easily groping in a fog? 

We require our children to be brave and self-examining – what about us adults really? 

Time to land in a little reflection – has spotted my place to get let the pieces fall into place. ☀️☀️☀️

Spring at Kinnekulle 

Today I went for a run 12 km in beutiful Kinnekulle. Feelt the sun, nature and the old culture. The present meet history.

   
    
    
    
   

The weather in April is varied. The following day we woke up to a world in white robes. Now we are more then ready for the balmy breezes and spring warmth.

  

Vi har mänskligheten gemensamt eller Ur turbulens sker utveckling

img_2145

Ibland är det dags att samla ihop tankarna, göra avslut och nya avsteg. Livet i sig är sällan problemet. Problemet är att vi förstår så lite, vilket ibland gör oss så rädda att vi förlorar fotfästet – totalt. Ibland för stunden, ibland för en längre period. Vi är trots allt bara människor, allesammans – inget annat.

Ibland hamnar vi eller låter oss hamna i stor turbulens som omkullkastar vardagliga rutiner och trygghet – skakar om oss som människor. Mitt i kaos, när det känns som vi förlorar oss fullständigt, kan vi omöjligt förstå hur vi tänkte när vi hade det så bra innan. I backspegeln ser vi allt rosa även om vi inte fattade det då. Minnet spelar oss ett spratt. Vi går vidare av en anledning. Inget varar för evigt. Att frysa tiden går inte. Inget är svart och vitt. Livets paradox. Liv kräver rörelse och förändring. Liv kräver trygghet och kärlek. Liv kräver kaos. Liv kräver stillhet.

Ibland går luften helt ur oss. Kaos tar energi. Stora omvälvande förändringar tar energi. Att verkligen förändras tar energi. De kan slå ut vårt vanliga jag under lång tid och faktiskt rubba delar av vår existens. Nästan som det förgör vårt jag för att sedan bygga upp ett nytt med nya förutsättningar. Det är därför så mycket utveckling avstannar, vi vet att det behöver ske men vi håller inte ut. Vi är många gånger inte beredda på priset, utan hoppar av innan belöningen kommer. Ibland har vi inget val, ibland behandlar livet oss så brutalt att det inte finns någon väg tillbaka. Har vi tillit kan livet bli bra igen, nya dimensioner som vi inte trodde var möjliga dyker upp, nya människor träder in i våra liv, nya intressen föds. Vi får aldrig tillbaka det som var, men det kommer nytt. Låter man det hända så kommer det att hända. Knyter man sig kvar vi det förgångna stänger man dörren för framtiden.

Ibland hör jag, kan det inte bara bli som förrut…Nej, svarar jag alltid brutalt, det kan aldrig bli som förrut. Vi är aldrig densamma som igår. Varje erfarenhet och varje stund förändrar oss. Tiden går inte att backa. Det kan bli bra igen, kanske tom bättre, men det kommer aldrig bli som förrut. 

Ibland påminns vi om att vi är en del av en stor helhet, det går inte att avskärma sig. Det är en omvälvande tid just nu. Det är inte första gången de orden sägs genom historien. Åter står vi inför stora vägval. Hur vill vi att framtiden ska se ut? Många av oss påverkas starkt av detta. Mycket starkare än vi kanske har förstått. Det blir tydligt för oss i vårt privatliv och i vår bekantskaps krets, saker ställs på sin spets. Människors tankar, värderingar blottas. Vi väljer olika sätt att leva våra liv. Vi styrs av rädslor. Vi styrs av kärlek. Vi styrs av tro på människan. Vi styrs av otrygghet eller trygghet. Det blir tydligt i samhället och världen i stort i alla de krafter som strider för en annan värld. 

Ibland är det vi trodde något helt annat. Vi inser att begrepp som har varit vägledande för oss i vårt samhälle och som hållit oss i gemenskap har mycket olika innebörd. Begrepp som solidaritet, jämställdhet, jämlikhet, generositet, trygghet, ekonomisk, hållbar osv. Vi riktar vårt fokus nära eller långt bort, vi ägnar oss åt ytterligheter åt olika håll, vi strider om rätt och fel. Vi ägnar mer kraft åt maktkamp än vad som verkligen är viktigt. Vi lever i en tid där åsikter kan tyckas vara viktigare än handling, där att hitta fel är viktigare än att göra rätt. Vi har så mycket energiläckor i vårt samhälle. Där insatsen som satsas är gigantisk mot det vi faktiskt får ut i resultat.

Ibland önskar jag att jag inte såg eller förstod en massa saker. Så mycket enklare det skulle vara att leva. Att bara följa strömmen och hänga med. Trots att hela mitt väsen skriker av trötthet så kan jag inte välja den vägen. ”Se orsaken bakom symtomet och problemet åtgärdas”, goda råd som jag så ofta också har givit andra. Men just nu är det lite komplicerat. Det finns inga åtgärder utan det handlar mer om ett accepterande och ett hanterande. Kanske handlar det om att hitta en plattform att agera på. Just nu är plattformen för liten och isolerad. Jag är dålig på att vara papegoja i en bur. Jag är mer en fri fågel som vill flyga högt och gärna flytta söderut när kylan kommer. En fågel som gillar farten av att flyga med andra, men också att öva loopar på egen hand.

Vad har du för plattform i ditt liv för att agera ut all den klokskap och generositet du har? Vad är du för en fågel? Är du en övervintrare med tjocka fjädrar och en ängels tålamod? Är du en svala som söker skydd för regnet? Är du en rovfågel med hökögon? Är du en sparv som älskar sällskapet av andra sparvar?

Ibland handlar det helt enkelt om att hålla i och hålla ut. Att överleva. Våga vara i mörker. Våga ta avsked. Våga dö litegranna. Något måste bort för att nytt ska få plats. Det är en konst Att ha tillit att det som sker det sker. Så småningom om kommer svaren och vägen öppnar sig åter.

Vi får inte glömma att vi alla är människor. Vi kan hjälpa varandra för vi har mänskligheten gemensamt.

Kram Malin

  
Ps. tack för omtanke och kärlek – när jag blottar min sårbarhet. Jag är mitt mörker och mitt ljus. Jag är människa. Precis som du.  

 

Leva med tunt skal

När slöheten inte släpper taget. När tomheten växer och fyller hjärtat. När en malande oro ligger och gnager i magen. När nattens vila inte räcker till för att fylla energireserven.

Att kliva upp på morgonen och rätt in i väggen direkt igen. Att inte ha någon motståndskraft. Att inte ha ett skal som skyddar. Att knäckas av minsta fall, beröring eller ljudvåg.

Att plötsligt inse hur en gammal människa kan känna sig färdig med sitt liv, nöjd med det som varit och se fram emot en lång ändlös vila. Att känna sorg, orkeslöshet, tillit, glädje, kärlek på samma gång. Att vara närvarande men ändå inte. 

Hade man varit en telefon lyste batterikapaciteten ständigt rött. Ska telefonen skrotas eller byta batteri? Ibland spelar tekniken oss ett spratt och plötsligt fungerar allt igen. Vi förstår det inte alltid men är tacksamma för under. Precis som livet. Ett liv fullt med utmaningar och fullt med under.

  

Låg energinivå ger tunt skal

När energinivån är låg i människan är det som all motståndskraft är borta. Det finns inget skal som skyddar. Det är lätt att knäckas av minsta fall eller beröring eller ljudvåg. Vi kan hjälpa varandra✨.
  

When the energy level is low in humans, it is like all resistance is gone. There’s no shell to protect you. It is easy to be cracked by the slightest cases or touch or sound wave. We can help eachother ✨.

En vårdag i bilder och ord – välkommen till en stunds eftertanke✨

img_2422-1

   
”Är jag för stilla börjar det växa mossa på mig. Den släpper inte in något nytt ljus. Samma tankar och känslor snurrar runt runt…”✨

 ”Att påminna sig om historien är att skapa sig perspektiv. Vad som fått människan att överleva, slita och skapa – men också att ork , njuta och älska. I historien finns klokhet och eviga sanningar men också mycket att ifrågasätta.”✨

   
”Låt dig inte förblindas av lugnt vatten eller stormiga vågor. Tro heller inte att du vet allt. Jag blir så trött på människor, inkl mig själv, som inte ställer frågor utan tror sig veta. Onödiga misstag görs. Onödigt fördömande.”✨

  

”Tyst är inte samma sak som snäll. Känslosam är inte samma sak som empatisk.”✨

  

”För att jag inte förstår något betyder inte att jag har rätt och den andra fel.”✨

  

”Våra liv är en ständig byggarbetsplats. Vad har du för arbetstider? Vilken grund har du byggt? Vilka material använder du dig av? Fattar du kortsiktiga eller långsiktiga beslut? Hur samarbetar du med finansiärer och leverantörer? Bygger du utifrån dina förutsättningar eller bygger du luftslott? Känner du dig trygg eller är du orolig för väder och vind, för skadegörelse eller ekomiska kriser? Är det dig själv du bygger för eller har du någon annan som bossar på ditt bygge?”✨
 
”Om det ligger ett stort hinder på din väg, vad gör du? Hoppar över för att Du kan? Går runt den? Går runt och gnäller på att det inte ska ligga grenar på vägen för det ser illa ut och kan vara farligt? Eller stannar du, slänger undan grenen och går vidare?

Jag gjorde det sistnämnda idag och så slog det mig en stund senare, att jag tror att det just är vad livet handlar om. 

Att helt enkelt göra det lilla man kan – bara för att man kan. Belöningen är känslan efteråt som värmer hjärtat och sprider sig som ett leende på läpparna.”✨

  

”När stormen bedarrat och stillheten infinner sig är det som om den aldrig har funnits samtidigt som dess framfört har gjort tydliga avtryck både i omgivningen och i vårt minne. 

Detsamma gör de känslomässiga stormarna i våra liv. De omkullkastar allt och livet blir aldrig sig likt. Samtidigt infinner sig lugnet åter och går livet vidare. Tilliten, ny klokskap, glädjen och kärleken tar överhanden igen om vi tillåter den. Både dået och nuet känns ofattbara. ”✨

”Bara för att jag tänker mycket om livet betyder det inte att jag det är lätt. Tvärt om, jag tänker för att jag tycker det är svårt, utmanande, komplicerat och samtidigt underbart, spännande och lärorikt.”

Godhet är en handling och vägen till lycka

  
Vill du förverkliga dina drömmar? Men du har bara två tomma händer. Det som krävs är vilja, tillit och framtidstro. Det är Daniel Mendozas ord när han besöker Lidköping denna april kväll. Han når inte riktigt fram, som om han egentligen inte vill vara här eller så är det min egen känsla att inte vara närvarande. Men han lyfter fram flera klokheter som jag tar med mig hem. 

Han påminner om rädslan som ligger bakom ondskan i världen. Hur rädslan klär sig med rustning, vapen, hot och våld. 

Vi har alla en god kärna som vill gott men livet behandlar oss olika och får rädslan ta överhand så bygger vi skydd. Men våld löser aldrig något. Enbart kärlek och ännu mer kärlek kan bota rädsla. 

Livet handlar inte om att vara lyckliga utan bara snälla och göra gott. Lycka kommer enbart av godhet och kärlek. Hjältar är de som bryr sig om andra av omtanke och kärlek, som tänder hopp. Inte de som bryr sig om genom att späda på olycka och elände. De menar inget illa men det blir illa. Det är ingen väg ut, ingen väg vidare. Det blir bara ett ekorrhjul.

Vi har alla ett ansvar för varje barn som växer upp. Att blåsa på deras livslåga så den inte slocknar eller matas med rädsla och ondska. 

Godhet är en handling. Det är inte att vara tyst och stå stilla.
Tack Daniel

   
   

Vandrar vidare

Livet är fullt av snåriga stigar. Även i de mörkaste skogarna finns ljusa gläntor och livets små underverk finns överallt. Tog ett par timmars promenad idag också, måste sätta mig själv i rörelse. Blir sjuk av stagnation – det bara är så – min egen naturlag. ✨
Life is full of winding paths. Even in the darkest forests there are bright glades and life’s little wonders everywhere. I took a couple of hours walk today, must put myself in motion. Get sick of stagnation – it is just that -that is my own nature.✨

 
   

The Dark Me…

Hm…alla har sina mörka sidor. Inget vi brukar skylta med direkt. Men de finns om vi vågar erkänna dem.
Hm … we all have our dark sides. Nothing we usually advertise directly. But they are there if we dare to admit them.

  
?

Happy Easter – making good choices. 

  
Beutiful morning today. Done 22 km in four days – good morning rutin, despite heavy legs. Trying hard to make good choices. 

  
Found the road – even this year. Time for me to leave – for Blåkulla. Wish you a really nice Easter weekend and take care of eachother. Remember the shell is fragile, and we do not always know what tomorrow will bring.

  
”Everything has a context and meaning – even the seemingly most fortuitous.”

 Love Malin